Den senaste månaden har jag varje dag smugit runt huset och spanat bland rabatter och snår. Vad ÄR det som gömmer sig här? Och nu börjar äntligen trädgårdens hemligheter avslöja sig, förutom vissa mysterier där jag går bet. Rejält. Hjälp.
Om det fanns ett trädgårdskörkort hade jag kuggat på denna så det ryker om det. Men om det hade funnits en trädgårdstävling på tv där man slåss om titeln ”Sveriges gladaste trädgårdsamatör med flest kunskapsluckor” kanske jag hade knipit åt mig en jumboplats (för er som minns forsythia-historien). Men jag BJUDER på det. Hursomhelst: jag hoppas lite väl mycket på att ovanstående är pioner, trots att jag vet att det inte är det men kanske är det en ny oupptäckt sort?! Suck. Förmodligen är det … selleri? Åh, du som vet – berätta!
Här har vi en trevlig överraskning- hundtandslilja! Minns att jag planterade en gul sådan i min farmors gamla trädgård för säkert femton år sedan och så vitt jag vet står den kvar än. Just detta exemplar har sällskap av liten kärleksört och en tapper, omplanterad lupin i bakgrunden. Roten på lupinen var säkert en halvmeter lång, trodde aldrig jag skulle få upp den och än mindre att den skulle acceptera förflyttningen. I övrigt finns många lupiner-to-be i nästan varenda hörn i trädgården. I’m one lucky girl, alltså.
Inte superorginella blomster här men oj vad jag är såld på den här färgkombinationen – knalligt rött och blått. Ska tänka på det i framtida planteringar och planeringar. Och visst är det stockros längst ner till vänster? Säg ja!
I trädgården har mängder av påskliljor också gjort entré – både helgula och sådana här med svagt orange mitt. Undrar om de heter något särskilt? Strålande är de hursomhelst. Och, samtliga började blomma i god tid till påsk, hatten av och tack för det!
För några veckor sedan funderade jag på att köpa doftvioler och plantera ut dem lite var stans. Om man har tillräckligt många violer, och lite tur, kan det ibland komma en vindpust fylld av violdoft och det är en ganska oslagbar vårupplevelse, vill jag lova. Men så när jag en dag gick min runda så tittade jag lite mer noggrant och DÅ såg jag – det fanns redan en hel flock, än här, än där. Ljuvligt. Och plötsligt väldigt gratis. Tjoss på den!
Kan ni begripa lyckan när jag såg den här ståtliga rabarbern mitt bland björnbärsriset! Denna gång hade jag faktiskt hunnit pila iväg och köpa en rabarberplanta, MEN någon sade att man inte ska äta av rabarbern de första två-tre åren så att den hinner växa till sig. Lite moloken kände jag att det skulle bli en fasligt lång väntan på paj, men så hittar jag denna gamla goding. Och nej, björnbärsbusken är definitivt inte ovälkommen den heller.
På olika håll i rabatterna finns flera lökväxter som är på väg upp, knopparna är dock forfarande långt ner bland bladen. Men vad är det?! SÅ spännande! Knopp på bild ovan och blad på bild nedan:
Vissa överraskningar är också mer spännande och utmanande än andra, så att säga. Kalle kanin har fyra ungar. Och Kalle är eventuellt en hon.
Sammanfattningsvis säger jag ett rungande tack och hurra till de förra husägarna. Tack just nu för alla rabatter som är knökfulla av lökväxter. Jag NJUTER så fort jag svänger in på uppfarten och längtar ut så fort jag är inne. ”Ska bara klippa den där grenen” etc. Ja, ni vet.
Snart ska även nästa stora projekt dundra igång – odling i pallkrage för första gången. Dyrt men kul.
