Som ni ser består den av i huvudsak två grästuvor, varsamt omgivna av ett vackert bestånd av mucus = latin för mossa. Allt låter bättre på latin. Hursomhelst har jag gått och blivit optimist sedan ett par månader, det hjälper när man just blivit med hus och trädgård, och jag gör vad jag kan för att peppa mitt poaceae (gräset, alltså). Och, så fort som de små stråna börjar växa på våren är det dags att börja gödsla. Och nu kan jag även slå hål på en myt här, hoppas jag: om du gödslar med organiskt gödsel – exempelvis hönsgödsel – så behöver det inte regna efteråt. Det bränner inte sönder gräset! HA! Hade jag ingen aning om. Så nu är det gjort. Med en gödselspridare. Heja gräs!
