Det är ju så svårt att veta nuförtiden. Vilken årstid det är alltså, när det aldrig blir vinter. Det enda jag är säker på är att denna dag, den 28 januari, bjöd västra Skåne på fantastiska 6,5 grader, noll millimeter regn och nästan sol. Kunde inte hitta en enda bra (eller dålig) ursäkt att inte pallra mig ut i trädgården och ta hand om ett par skavande dåliga samveten.
I två månader har jag nämligen gått och sneglat på tre mindre hinkar lökar som jag grävde upp när jag planterade buxbom i höstas. Plus två mindre påsar nyköpta tulpanlökar. Därför kan jag säga att mitt hjärta är betydligt lättare nu när jag grävt ner dem på rätt ställen, tillsammans med lite benmjöl. Jag älskar ju lökväxter! Kanske är det en dålig idé att gödsla dem nu, men det struntar jag i. Vi får se hur det går. Jag såg också att SÅ många lökar redan börjat komma upp ur jorden. Undrar vad som händer med dessa raringar när nästa köldknäpp kommer. Vintern brukar inte komma förrän i februari här nere, men såhär tidiga har lökarna aldrig varit.
Efter en timmes lökgrävning klippte jag ner julgranen, sopade barr samt tvättade och ställde in skottkärran som stått framme alldeles för länge. Sedan tog jag en sväng i trädgården och hittade till min glädje en sex-sju persiljerötter som blivit kvar sedan i höstas. Lyx. Det verkar till och med som om de har vuxit till sig under de senaste månaderna. Ikväll blir det således kyckling med rotfrukter i ugn. Om de är GODA återstår helt klart att se.
Persiljerot som jag satte i våras.
Samlar krafter innan matlagningen också. Barnen vet inte att jag kommit in från trädgården. Gömmer jag mig? Jadå.
Den senaste månaden har jag varje dag smugit runt huset och spanat bland rabatter och snår. Vad ÄR det som gömmer sig här? Och nu börjar äntligen trädgårdens hemligheter avslöja sig, förutom vissa mysterier där jag går bet. Rejält. Hjälp.
1. Pion eller bladpersilja?
Om det fanns ett trädgårdskörkort hade jag kuggat på denna så det ryker om det. Men om det hade funnits en trädgårdstävling på tv där man slåss om titeln ”Sveriges gladaste trädgårdsamatör med flest kunskapsluckor” kanske jag hade knipit åt mig en jumboplats (för er som minns forsythia-historien). Men jag BJUDER på det. Hursomhelst: jag hoppas lite väl mycket på att ovanstående är pioner, trots att jag vet att det inte är det men kanske är det en ny oupptäckt sort?! Suck. Förmodligen är det … selleri? Åh, du som vet – berätta!
2. Hundtandslilja! Blir den gul eller rosa?
Här har vi en trevlig överraskning- hundtandslilja! Minns att jag planterade en gul sådan i min farmors gamla trädgård för säkert femton år sedan och så vitt jag vet står den kvar än. Just detta exemplar har sällskap av liten kärleksört och en tapper, omplanterad lupin i bakgrunden. Roten på lupinen var säkert en halvmeter lång, trodde aldrig jag skulle få upp den och än mindre att den skulle acceptera förflyttningen. I övrigt finns många lupiner-to-be i nästan varenda hörn i trädgården. I’m one lucky girl, alltså.
3. Scilla, tulpaner och .. eh … stockros?
Inte superorginella blomster här men oj vad jag är såld på den här färgkombinationen – knalligt rött och blått. Ska tänka på det i framtida planteringar och planeringar. Och visst är det stockros längst ner till vänster? Säg ja!
4. Påskliljor i massor.
I trädgården har mängder av påskliljor också gjort entré – både helgula och sådana här med svagt orange mitt. Undrar om de heter något särskilt? Strålande är de hursomhelst. Och, samtliga började blomma i god tid till påsk, hatten av och tack för det!
5. Doftvioler = himmelriket
För några veckor sedan funderade jag på att köpa doftvioler och plantera ut dem lite var stans. Om man har tillräckligt många violer, och lite tur, kan det ibland komma en vindpust fylld av violdoft och det är en ganska oslagbar vårupplevelse, vill jag lova. Men så när jag en dag gick min runda så tittade jag lite mer noggrant och DÅ såg jag – det fanns redan en hel flock, än här, än där. Ljuvligt. Och plötsligt väldigt gratis. Tjoss på den!
6. Jag känner doften av nybakt paj lång väg.
Kan ni begripa lyckan när jag såg den här ståtliga rabarbern mitt bland björnbärsriset! Denna gång hade jag faktiskt hunnit pila iväg och köpa en rabarberplanta, MEN någon sade att man inte ska äta av rabarbern de första två-tre åren så att den hinner växa till sig. Lite moloken kände jag att det skulle bli en fasligt lång väntan på paj, men så hittar jag denna gamla goding. Och nej, björnbärsbusken är definitivt inte ovälkommen den heller.
7. Vad kan detta vara?
På olika håll i rabatterna finns flera lökväxter som är på väg upp, knopparna är dock forfarande långt ner bland bladen. Men vad är det?! SÅ spännande! Knopp på bild ovan och blad på bild nedan:
Vissa överraskningar är också mer spännande och utmanande än andra, så att säga. Kalle kanin har fyra ungar. Och Kalle är eventuellt en hon.
Kaninungarna ❤️
Sammanfattningsvis säger jag ett rungande tack och hurra till de förra husägarna. Tack just nu för alla rabatter som är knökfulla av lökväxter. Jag NJUTER så fort jag svänger in på uppfarten och längtar ut så fort jag är inne. ”Ska bara klippa den där grenen” etc. Ja, ni vet.
Snart ska även nästa stora projekt dundra igång – odling i pallkrage för första gången. Dyrt men kul.
Äntligen har jag en trädgård, som jag har längtat! Hösten 2016 lämnade vi Stockholm för Skåne och i slutet av året flyttade vi in i vårt första hus.
Mitt mål var att starta den här trädgårdsbloggen innan mars tar sin början – det vill säga imorgon! – så jag konstaterar nöjt att mitt första mission faktiskt är accomplished. Och det var i helt rätt tid. Nu börjar trädgårdens första vårtecken göra vågen för solens strålar och årets första buskbeskärningar väntar otåligt på mig. Eller jag på dem. Det. Är. Så. Spännande.
Vi fick tillträde till vårt hus här, i södra Malmö, i början av mörkaste november och jag har ingen aning om vad som döljer sig i jorden eller bland buskarna och riset. Just nu ser jag vad jag tror är livskraftiga tulpaner som sträcker sig upp ur den blöta jorden. Drar en suck av lycka och minns hur jag som barn gick ett steg bakom min älskade farmor i hennes rabatter. Det var där allt började. Men, mer om det en annan gång. Nu är det hög tid att planera trädgården.
Odling och zoner
En av mina passioner är odling, i synnerhet grönsaker, och även om jag inte har haft en egen trädgård förut så har jag förfinat mina kunskaper på två olika odlingslotter – en i Malmö förra gången jag bodde här och en i Stockholm. Malmö ligger i odlingszon 1, föga förvånande är det den zon i Sverige som har mildast klimat. Jag visste att det var ett smart drag att flytta hit! Tips: gå in på tradgard.org och leta reda på din odlingszon, det finns åtta stycken i Sverige. Kunskap om odlingszon kan vara en bra hjälp när du väljer vad du planterar och sår i din trädgård. Allt passar inte i alla zoner, helt enkelt, även om du kan göra en del för att förbättra förhållandena. Exempelvis genom att bygga skydd mot vinden.
Förlåt, vitlök
I mina drömmars trädgårdsland är potatis, rödbetor, morötter och sockerärtor självskrivna, men för första gången tänkte jag prova på att odla vitlök. Vilket föranleder mig att presentera min första lärdom (läs: misstag): vitlök ska sättas på hösten … Oh well, vi kör ändå! Ska göra ett test att sätta ut dem snarast, kanske med virkade miniatyrtoppluvor till de små hjältarna, och samtidigt börja förgro några inomhus. Så får vi se vad som funkar bäst. Älskar att göra tester! Men, första draget är att inhandla lökarna och jag har lyckats läsa mig till att det GÅR att plantera vitlök från mataffären men att det finns risk att olika sjukdomar följer med. Så, jag kör ett säkert kort och går till en trädgårdsbutik. Stay tuned folks!
