Publicerad den Lämna en kommentar

Äntligen skördetid i min trädgård!

Sommartid är skördetid för mig. Efter en välbehövlig period av vila och väntan i trädgården har vi börjat njuta av primörerna.

Kommer ni ihåg hur det såg ut i maj när jag hade satt potatisen? SÅHÄR kul:

Men, det har tagit sig! Kolla:

Potatis i förgrunden och de nio tomatplantorna längs med planket. Minus en kanske, som gick av. OK då, minus TVÅ.

Hela utplanteringen av tomatplantorna var en fars i sig. De var långa, gängliga, ängsliga och fick en synnerligen tuff start i det fria. Jag hade härdat dem innan förstås, genom att flytta dem ut och in några gånger, men inget kunde nog förbereda dem på detta äventyr. Jag spände därför upp en fiberduk för att försöka lindra chocken i den svala försommarsolen i början av juni. Trodde jag, he he. Så här såg det ut då:

Tomatplantor utomhus under fiberduk.

Dagen efter började det regna och blåsa. Fiberduken blev som ett segel och liksom piskade tomatplantorna i tre dagar. Plantorna bara: What.The. F***?

Men, efter regn kommer som bekant solsken och de klarade faktiskt prövningen över förväntan. Stammarna har vuxit sig tjocka och starka och nu har de blivit soldyrkare hela bunten.

Skörden har börjat!

Igår var en riktig högsommardag här i västra Skåne och grillen gick igång som på given signal. Förutom att vi plockade de första tomaterna åt vi de allra första potatisarna tillsammans med dill, salladslök, små rödbetor, minimorötter, pyttiga persiljerötter, sockerärtor och sallad. Från den egna odlingen alltså. Ljuvligt.

Potatisland med grep
Potatislandet. Tidlöst på något sätt. Kunde varit min farfar som satt grepen där.
Nypotatis som precis har skördats.
Nyskördad nypotatis. Skörden från varje planta var ganska liten och blasten hög. Förmodligen har jorden varit en smula för näringsrik. Provar med mindre gödsel nästa år!
Nytvättad nypotatis (sista potatisbilden, jag lovar). En rödskalig sort och en ”vanlig”. Tyvärr minns jag inte namnen, men de smakade precis likadant.
Sallad! Började faktiskt skörda redan i mitten av juni. 
Sockerärtor i blom.
Sockerärtorna verkar föröka sig i samma takt som kaninerna i trädgården och vi äter så mycket vi hinner (sockerärtor alltså, inte kaniner).

Det var ett fasligt sjå att anlägga trädgårdslandet men efter sådd måste jag säga att det har varit lättskött. Himlen har bidragit med småregn och fiberdukarna som legat ovanpå har bevarat mycket av fukten. Bevattningen har således varit minimal. Mördarsniglar och myror har vi upptäckt både här och där, men ingen större invasion. Kaninerna då? De bryr sig inte ett skvatt. De har väl fullt upp med ogräset kan jag tänka, jag är nämligen ingen pedant i trädgården. Istället har sommaren handlat ganska mycket om sånt här:

Precis enligt plan med anda ord.

Peace out. Ut och njut!

PS. Den här raringen dök upp igår. Hoppas hen gillar mördarsniglar!

Igelkott

 

Publicerad den Lämna en kommentar

Äntligen har jag satt min första potatis

Hej alla fäns därute! En hel vecka sedan sist. Men vilken vecka, alltså. Sommar för hela slanten, trädgårdsfix, potatistid och en fin överraskning sammanfattar det hela ganska bra.

Jag har bland annat hunnit med ett besök på en plantskola där jag köpte allt från pion och blanknäva till ramslök och kaukasisk förgätmigej. Det låter kanske proffsigt, men det är faktiskt de enda jag kom ihåg namnet på.

Vi fick även tid att, till barnens extremt stora förtjusning, äntligen inhandla gräsklippare (Alko-Line, funkar bra!) och grästrimmer (Ryobi, också toppen). Jag har dessutom lyckats få till en rejäl fixardag i trädgården = träningsvärk och lyckokänslor i hela kroppen. Och idag har världens nyttigaste livsmedel kommit i jorden hos mig. Det tog några timmar, men vad är väl det i jämförelse med den oslagbara känslan då du sätter spaden i jorden och skördar? Småpotatis, liksom.

Så här gjorde jag när jag satte potatisen

Först förgrodde jag potatisen i äggkartonger – de har stått i ett fönster i nästan en månad.
Sedan var det dags att skrida till verket. Det ser kanske enkelt ut. Men jag har grävt och jordförbättrat i typ två timmar. Det ser kanske lite skumt ut också. Hoppas grannarna inte ringer polisen nu när jag grävt två manslånga diken.
Jag gissar att det är bra att blanda upp jorden med lite planteringsjord. Potatis vill ogärna ha gödsel och kan tydligen bli vattniga av för näringsrik jord. Men den jord som jag utgått från är mest sten och lera, så ja, ett par 50-literssäckar fick göra potatisarna sällskap här.
Säg hej till publiken! Satte först ut potatisarna i fårorna för att få hyfsat raka rader. Sedan grävde jag ner dem på ett djup av två potatisar på höjden. Cirka 10 cm ner.
Mina förgrodda potatisar. Ta hand om er, tills vi ses igen små vänner.
Till sist, täckte jag över med jord och vattnade. Jag passade också på att göra en lite såbädd till höger om potatisarna där jag petade ner en massa rödbetsfrön. Kan inte få nog av rödbetor. Längtar tills det är dags att lägga in dem tillsammans med tärnad pepparrot. Eller ugnsrosta dem. Eller koka och äta med lite salt och smör … jag tror jag dör …

Jaha, det var kanske allt jag hade att berätta tänker du nu. Men nej, förutom att jag fört en mycket ojämn kamp mot kirskålen samt druckit saft med en makedonsk och en kurdisk hantverkare som arbetade på andra sidan planket, så hände en verkligt märklig grej. Jag har alltså spenderat hela förmiddagen i trädgården och sprungit fram och tillbaka av olika anledningar. Plötsligt stod det en pappkasse på altanen. Från. Ingenstans. Den var full av dahliaknölar och en hälsning från Birgit. Inte ett öga var torrt. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till.

På kortet hade hon skrivit önskan om en trevlig sommar och ”nu är det dags att sätta dahliorna.” Det stod också att jag behövde tålamod, de kommer upp först mot slutet av sommaren. Inte min starkaste sida. Tålamod alltså. Men ändå. Lycka.

Trevlig helg alla! Ut och njuuuut.

Publicerad den 2 kommentarer

Har du inte heller hunnit peta ner dina fröer i jorden? Lugn.

Pratade med en hjälpsam kollega häromdagen, vars släkting är en fena på trädgård. Hon sade att det inte är någon idé att så på friland/pallkrage före vecka 19, här i odlingzon 1. Fröna ligger ändå bara där i jorden och väntar på att den ska bli fem grader varm. Praise the lord! Två veckor till godo! Äntligen synkas barnaårens dåliga planering med naturens makter. Det tar nämligen lite TID att rigga hela odlingsområdet med pallkragar när förutsättningarna är enligt nedan.

Pallkragar.
I söndags blev jag fångad av en ninja cirka var tredje minut.

Trevlig helg alla trädgådslovers!

Dagens andra inlägg: läs om mina alldeles för många tomatplantor och krångliga potatisar.

PS. Undrar du vad som är inslaget i fiberduk längs planket? Då kan du läsa det här inlägget, om mina primadonnor från Medelhavet.