Kategori: Potatis

Publicerad den av — 2 kommentarer

Att koka soppa på en trädgård

Så här glad blev jag igår när jag äntligen fick feeling och kom igång med att dra upp grönsakerna. Sen blir blev jag lite trött. Och sen blev jag glad igen. När jag fick ÄTA lite alltså.

Det är nu allt ska tas om hand i trädgården, här i zon 1. Men, det går ju inte att knapra i sig några kilo grönsaker hur som helst, så det gäller att laga till något smart som passar att frysa in. Snart ska jag också lägga in rödbetor med pepparrot, men först ut är löken, potatisen och morötterna! Trumvirvel tack …

Det hela började med att jag i söndags drog upp alla gula lökar ur jorden och bokstavligt talat hängde dem på torksträcket. Vackert. En känsla av tillfredställelse infann sig direkt, som en påminnelse om varför jag gör det här. Att odla och skörda är en rikedom bortom kronor och ören – det är en länk till vårt ursprung som den som vill kan ta tag i och plocka upp, när som helst. Och så har jag egna upplevelser från barndomen som har präglat just mitt intresse av odling. Jag minns hur min farfar brukade spika upp lökknippen på det bruna träplanket vid köksingången därhemma, hur han tog upp potatis och kokade till middag. Så självklart och rutinerat. Det var nog där mitt intresse för att odla för självhushåll tog sin början. Men nog om mig, åter till mina lökar.

Nu ska de torka här i ett par veckor, sedan har vi lök så vi klarar oss över hösten och vintern. Beroende på hur fort vi tuggar i oss dem såklart.

Lök på tork.

När de gula godbitarna var evakuerade såg jag mig omkring i mitt odlingsområde. Och där stod också morötterna som packade sillar, nästan på väg att bli overdue de också. Och så hade jag ju en massa färska kryddor i miniväxthuset… För att inte tala om potatisen som jag i vanlig ordning odlat alltför storskaligt. Så mycket grönsaker, så lite tid!!! Men, så slog det mig att jag skulle kunna göra något av den här … ehm soppan … och när jag kikade i mitt favoritrecept stod det klart att jag hade nästan allt på listan utanför min egen dörr. Förutom matlagningsgrädden. Sällsynt ont om kor här, tyvärr.

Rosmarin, lök, persilja, morötter och timjan. Infällda  i bilden kunde inte närvara vid fototillfället. Citronen vill inte vara med alls.

Så, jag skred genast till verket och började tillaga en trädgårdssoppa. Receptet kom till efter en middag på Metro vid Möllan (Malmö) för cirka tretton år sedan. Jag smakade morotssoppa för första gången och var SÅLD.  Genast försökte jag återskapa receptet och det gick hyfsat!

Har du också fått feeling och behöver omvandla din trädgård till riktig mat? Här är receptet:

Morotssoppa, dubbel sats:

  • 2 gula lökar
  • 15 morötter
  • 4 potatisar
  • 2 liter grönsaksbuljong
  • 5 dl matlagningsgrädde.
  • Rejäla knippen rosmarin, persilja och timjan
  • En halv citron
  • Ingefära
  • Salt och peppar

Gör så här:

1. Skala rotfrukterna.

2. Koka dem mjuka i grönsaksbuljongen. Spara 1,5 liter buljong genom att hälla över den i en annan kastrull.

3. Hacka löken och stek den glasartad i smör under tiden. Lägg dem i kastrullen med rotfrukterna.

4. Mixa till en slät smet med handmixer.

5. Klipp i kryddorna, mixa lite till om du vill.

6. Häll i matlagningsgrädden och späd med lagom mängd buljong. Smaka av! Koka upp under omrörning.

7. Smaksätt salt, peppar, citron och/eller lite ingefära.

8. Servera gärna med créme fraiche och lite persilja på toppen.

Den perfekta morotssoppan. Minus créme fraichen då … fortfarande ingen ko alltså. Däremot hittade jag lite halloumi, som ju passar till allt, så den stekte jag upp och hade till.

Ha en fantastisk måndagskväll hörni!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Äntligen skördetid i min trädgård!

Sommartid är skördetid för mig. Efter en välbehövlig period av vila och väntan i trädgården har vi börjat njuta av primörerna.

Kommer ni ihåg hur det såg ut i maj när jag hade satt potatisen? SÅHÄR kul:

Men, det har tagit sig! Kolla:

Potatis i förgrunden och de nio tomatplantorna längs med planket. Minus en kanske, som gick av. OK då, minus TVÅ.

Hela utplanteringen av tomatplantorna var en fars i sig. De var långa, gängliga, ängsliga och fick en synnerligen tuff start i det fria. Jag hade härdat dem innan förstås, genom att flytta dem ut och in några gånger, men inget kunde nog förbereda dem på detta äventyr. Jag spände därför upp en fiberduk för att försöka lindra chocken i den svala försommarsolen i början av juni. Trodde jag, he he. Så här såg det ut då:

Tomatplantor utomhus under fiberduk.

Dagen efter började det regna och blåsa. Fiberduken blev som ett segel och liksom piskade tomatplantorna i tre dagar. Plantorna bara: What.The. F***?

Men, efter regn kommer som bekant solsken och de klarade faktiskt prövningen över förväntan. Stammarna har vuxit sig tjocka och starka och nu har de blivit soldyrkare hela bunten.

Skörden har börjat!

Igår var en riktig högsommardag här i västra Skåne och grillen gick igång som på given signal. Förutom att vi plockade de första tomaterna åt vi de allra första potatisarna tillsammans med dill, salladslök, små rödbetor, minimorötter, pyttiga persiljerötter, sockerärtor och sallad. Från den egna odlingen alltså. Ljuvligt.

Potatisland med grep
Potatislandet. Tidlöst på något sätt. Kunde varit min farfar som satt grepen där.
Nypotatis som precis har skördats.
Nyskördad nypotatis. Skörden från varje planta var ganska liten och blasten hög. Förmodligen har jorden varit en smula för näringsrik. Provar med mindre gödsel nästa år!
Nytvättad nypotatis (sista potatisbilden, jag lovar). En rödskalig sort och en ”vanlig”. Tyvärr minns jag inte namnen, men de smakade precis likadant.
Sallad! Började faktiskt skörda redan i mitten av juni. 
Sockerärtor i blom.
Sockerärtorna verkar föröka sig i samma takt som kaninerna i trädgården och vi äter så mycket vi hinner (sockerärtor alltså, inte kaniner).

Det var ett fasligt sjå att anlägga trädgårdslandet men efter sådd måste jag säga att det har varit lättskött. Himlen har bidragit med småregn och fiberdukarna som legat ovanpå har bevarat mycket av fukten. Bevattningen har således varit minimal. Mördarsniglar och myror har vi upptäckt både här och där, men ingen större invasion. Kaninerna då? De bryr sig inte ett skvatt. De har väl fullt upp med ogräset kan jag tänka, jag är nämligen ingen pedant i trädgården. Istället har sommaren handlat ganska mycket om sånt här:

Precis enligt plan med anda ord.

Peace out. Ut och njut!

PS. Den här raringen dök upp igår. Hoppas hen gillar mördarsniglar!

Igelkott

 

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Att kupa potatisar – inga konstigheter

Jag brukar börja kupa potatisen när plantan är cirka en decimeter hög och idag var det äntligen dags! Kupa är egentligen ett ganska knasigt ord tycker jag, som kan göra att nybörjare tror att de är en proffsgrej. Men det är busenkelt. Anledningen att man kupar är att många av potatisarna växer nära jordytan och riskerar då att få ljus på sig – något som gör dem gröna och giftiga. Så, då öser man på mer jord helt enkelt, vartefter plantan växer. Vi kan väl börja kalla det för ösa istället? Kolla in filmen så ser du hur jag gör.

Ha en underbar kväll, wherever you are!

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Trädgårdens välsignelser och förbannelser

Här händer det grejer! Den senaste veckans extrema sol och mitt flitiga och lite slitiga vattnande har gett resultat (inte har jag fått hjälp av vädrets makter i alla fall). Ta en kik på det senaste, vet jag. Och glöm inte att hålla ett extra öga på kirskålen just nu.

Lupiner och bergklint. Sommarkväll. Kan man önska sig mer? Jo …
… potatis! Det tog bara 1,5 vecka innan den tittade upp. Helt galet spännande.
Fru fikon mår finfint.
Min lilla fina, enda persika. Gödslade trädet lite extra häromdagen och kan inte sluta titta på den här raringen. Luden kärlek när den är som bäst.
Sockerärtorna mår bra! Väl inhägnade med spaljé och skydd mot kaninerna. Dessutom låter jag fiberduken hänga lite ovanför som solskydd. Allt by the book, om ni undrar.
Alltså den här löken … chilla lite säger jag bara, snart växer den ur fiberduken. Detta är för övrigt min femårings stora passion. Till min förfäran sliter han av duken varje dag efter dagis och ska TITTA PÅ LÖKARNA! Tur att de inte också har öron och känsliga nerver, så att säga.

Dagens tips – ta bort blommorna på kirskålen NU

I min – icke så ogräsfredade – zon 1, håller kirskålen på att ladda sina vapen. Med blommor. Gaaaah. Svettas. Igår kväll kutade jag runt likt en paranoid dubbelagent i trädgården och knipsade av varenda blomma som jag kunde se. De ska plockas bort innan blommorna slår ut. Det är nämligen så de små marsianerna sprider sig, förutom med sina långa rötter. Vissa tycker att jag ska göra pesto på dem eller till och med tycka om dem eftersom blommorna är så vackra. Ha ha hanhahaaaa säger jag bara. När man har så mycket som jag omfamnas ingenting. Dö kirskål, dö.

Strax – sista  anhalten för tomatplantorna!

Om några dagar ska jag plantera ut tomaterna. Åtta plantor som inte ska solskadas, torka ut, knäckas av vinden eller vakna på fel sida varannan onsdag eller så. Det är alls inte så enkelt med tomater som jag trodde … Håll alla era tummar tack!

 

PS. Alltid tacksamt att bara visa närbilder från trädgården. Då vare sig leksakskaos eller de fjorton sopsäckarna fyllda av kirskålsfanskapet kommer med. Hela mitt liv borde upplevas i närbilder inser jag nu. Förutom jag själv då möjligen, ehm.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Äntligen har jag satt min första potatis

Hej alla fäns därute! En hel vecka sedan sist. Men vilken vecka, alltså. Sommar för hela slanten, trädgårdsfix, potatistid och en fin överraskning sammanfattar det hela ganska bra.

Jag har bland annat hunnit med ett besök på en plantskola där jag köpte allt från pion och blanknäva till ramslök och kaukasisk förgätmigej. Det låter kanske proffsigt, men det är faktiskt de enda jag kom ihåg namnet på.

Vi fick även tid att, till barnens extremt stora förtjusning, äntligen inhandla gräsklippare (Alko-Line, funkar bra!) och grästrimmer (Ryobi, också toppen). Jag har dessutom lyckats få till en rejäl fixardag i trädgården = träningsvärk och lyckokänslor i hela kroppen. Och idag har världens nyttigaste livsmedel kommit i jorden hos mig. Det tog några timmar, men vad är väl det i jämförelse med den oslagbara känslan då du sätter spaden i jorden och skördar? Småpotatis, liksom.

Så här gjorde jag när jag satte potatisen

Först förgrodde jag potatisen i äggkartonger – de har stått i ett fönster i nästan en månad.
Sedan var det dags att skrida till verket. Det ser kanske enkelt ut. Men jag har grävt och jordförbättrat i typ två timmar. Det ser kanske lite skumt ut också. Hoppas grannarna inte ringer polisen nu när jag grävt två manslånga diken.
Jag gissar att det är bra att blanda upp jorden med lite planteringsjord. Potatis vill ogärna ha gödsel och kan tydligen bli vattniga av för näringsrik jord. Men den jord som jag utgått från är mest sten och lera, så ja, ett par 50-literssäckar fick göra potatisarna sällskap här.
Säg hej till publiken! Satte först ut potatisarna i fårorna för att få hyfsat raka rader. Sedan grävde jag ner dem på ett djup av två potatisar på höjden. Cirka 10 cm ner.
Mina förgrodda potatisar. Ta hand om er, tills vi ses igen små vänner.
Till sist, täckte jag över med jord och vattnade. Jag passade också på att göra en lite såbädd till höger om potatisarna där jag petade ner en massa rödbetsfrön. Kan inte få nog av rödbetor. Längtar tills det är dags att lägga in dem tillsammans med tärnad pepparrot. Eller ugnsrosta dem. Eller koka och äta med lite salt och smör … jag tror jag dör …

Jaha, det var kanske allt jag hade att berätta tänker du nu. Men nej, förutom att jag fört en mycket ojämn kamp mot kirskålen samt druckit saft med en makedonsk och en kurdisk hantverkare som arbetade på andra sidan planket, så hände en verkligt märklig grej. Jag har alltså spenderat hela förmiddagen i trädgården och sprungit fram och tillbaka av olika anledningar. Plötsligt stod det en pappkasse på altanen. Från. Ingenstans. Den var full av dahliaknölar och en hälsning från Birgit. Inte ett öga var torrt. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till.

På kortet hade hon skrivit önskan om en trevlig sommar och ”nu är det dags att sätta dahliorna.” Det stod också att jag behövde tålamod, de kommer upp först mot slutet av sommaren. Inte min starkaste sida. Tålamod alltså. Men ändå. Lycka.

Trevlig helg alla! Ut och njuuuut.

Publicerad den av — Lämna en kommentar

Tomatplantor del tre och krångliga potatisar del ett

Tomatplantor och potatis som gror skott.
Nio tomatplantor kändes … ehm … lagom.

Som ni kanske minns satte jag tomatfrön i början av mars och häpnade över att de redan efter ett par veckor sköt i höjden och sträckte sig som små giraffer mot solen. Det kändes där och då ganska oklart om det någonsin skulle bli riktiga plantor av dem. Men, de gängliga tomatplantorna har sedan planterats om med gödslad planteringsjord inte mindre än två gånger. Och nu börjar det äntligen lika något.

Varje gång jag skolat om dem så har de dessutom blivit helvilda och växt så det knakar. Jeeez. Nu är det ett par veckor sen sist och det känns redan som om krukorna är för små. Och trots att jag gett bort ett par stycken så har jag fortfarande NIO plantor kvar. I vardagsrummet. Men jag har bestämt att djungel är en given inredningstrend även 2017, så tummen upp för det!

Tre tomattips

  • När du ser rötterna sticka ut undertill, genom krukan, är det dags att plantera om.
  • Sätt dem ganska långt ner i krukan om du kan, så att du får bort lite av det gängliga varje gång.
  • Kom också ihåg att ljus är viktigt och att de inte gillar att ha det för varmt. Max 18 grader säger experterna.

Går det att plantera toppen av en tomatplanta?

I samband med en omskolning bröts, föga förvånande eftersom jag var i blandad, toppen på en av plantorna av. Då klurade jag på om det går att plantera om toppen och få den att ta sig. Och japp, det går fint kan jag nu stolt meddela. Du måste vattna mer än vanligt dock så att den bildar nya rötter. Jag kan tänka mig att man skulle kunna sätta den i ett glas vatten också ett tag, innan den sätts ner i kruka.

Smart miniväxthus till pallkrage

För en vecka sedan hittade jag ett supersmart miniväxthus på Bauhaus som kan sättas ovanpå en pallkrage! Borde passa så BRA till tomatplantorna. Tyvärr hittar jag ingen i deras webbshop som jag kan länka till, så ni får hålla tillgodo med den här extremt oproffsiga bilden. Men ändå. Är det inte fantastiskt? Obs, jag är inte sponsrad av någon, ha ha.

Miniväxthus för pallkrage

Förgro potatis i äggkartonger

Som den uppmärksamme kanske kan se på översta bilden, så har jag också köpt sättpotatis och placerat dem i äggkartonger i fönstret så att de ska skjuta små skott innan jag sätter dem i jorden. Första omgången skrumpnade eftersom de låg i garaget i två dagar och ville liksom inte skjuta skott. Så, efter ett par veckor köpte jag nya potatisar och ligger således EFTER i tidsplanen. Kanske blir det potatis till semestern i alla fall. Eller till kräftskivan/halloween/julafton … eller nästa midsommar … oh well.

Tips om potatis: lägg lite jord under dem när du förgror så torkar de inte ut lika lätt. Kanske kanske får de för sig att generera lite rötter också.

Om ett par veckor ska jag nog kunna sätta potatisen. Och äntligen får jag göra något jag kan alltså, lite skönt för omväxlings skull. Håll utkik för tips längre fram!

Och, goda nyheter! Har du inte heller hunnit så på friland? Lugna puckar! Klicka bara här så berättar jag varför

Publicerad den av — 2 kommentarer

Helgens klipp!

Hade lovat mig själv att inte lägga upp en bild på vintergäck men bilderna på den klippta lavendeln blev så extremt tråkiga att jag var tvungen att lägga dem längst ner. Note to self: gör mer BILDMÄSSIGA grejer. Som exempelvis att skörda pumpa (aint gonna happen) eller lägga in rödbetor (kanske gonna happen).

Vill börja med att berätta att våren just nu regerar i södra Sverige. Strax efter tio slängde barnen ipadsen i soffan och blev trädgårdsninjor i ett nafs. Ingen slog sig och 2/2 kissade i buskarna. Våren är alltså officiellt här.

Min plan för trädgården det närmsta halvåret börjar dessutom ta form. Känner mig faktiskt lite som en trädgårdsninja själv, tackar som frågar.

Detta är alltså den trädgårdsrelaterade planen:

  • Klippa lavendel – påbörjat! Se tråkiga bilder nedan.
  • Klippa ner ölandstok. Den ska beskäras under vårvintern och jag har bestämt att det betyder mars.
  • Förgro potatis i april och sätta den i maj.
  • Ta reda på vilken typ av jord jag har i rabatterna – bland annat kolla pH-värdet.
  • Plantera fler blommor och buskar. Är supersugen på syrenhortensia (ungefär som en fluffig stor syren som blommar hela sommaren = en dröm), pioner och höstanemoner.
  • Beskära rosorna, inklusive en helt gigantisk rosenbuske. Detta görs när björken har musöron, när det nu blir. Gödsla rosorna.
  • Köpa pallkragar och jord.
  • Gräva ner ett stort hönsnät runt alltihop för vi har söta men hungriga KANINER i trädgården.
  • Gödsla!
  • Så rödbetor, sockerärtor, morötter och gul lök – förmodligen april-maj. Jorden ska gärna vara 5 grader varm.
  • Vattna, gödsla, kupa potatis.
  • Dricka något gott i en solstol.
  • Luka ogräs.
  • Kupa potatis ännu mer och vattna lite extra när den börjat blomma.
  • Läsa en bok i en solstol.
  • Jaga kaniner.
  • Grilla.
  • SKÖRDA.

Typ så.

Att våga klippa lavendel

Här har ni alltså helgens klipp, watch and weep. Lavendeln på framsidan blev lite mindre och stubbigare. Har läst att man kan vara tuff och klippa ner två tredjedelar av lavendeln men har också förstått att det inte är en god idé att klippa ända ner till veden. Det ska tydligen finnas lite grönt kvar. En ekvation som absolut inte går ihop här – halva denna jättelavendel består av knakig ved! Så jag fegade ur och toppade den bara lite grovt. Men inser nu att jag måste stålsätta mig och försöka en gång till. För så här kan jag inte ha det. Den har erövrat halva trottoaren (!). Om den kolar vippen får jag plantera en ny. SÅ, jag tror vi har ännu ett test på gång. Jag kallar den: hur tuff kan man vara mot en lavendel (utan att gråta sig till sömns)?

Före, ganska fin ändå. Men gigantisk, det går nästan inte att passera på trottoaren. Och då blir man inte så populär, har jag hört.
Efter. Inte så bra. Men solen sken.

Trevlig helg – ut och njut!