Publicerad 2 kommentarer

Forsythia och min nya trädgårdskompis Birgit

Forsythian och jag. Samt grannens bil.

När jag som bäst stod och klippte buskar i vårsolen med skräckblandad förtjusning (vad håller jag på med, kommer de att dö nu?) samtidigt som jag iklätt mig en slags proffsig täckmantel av dunväst och rejäla skor, kom en äldre vithårig dam promenerande. Och jag älskar damer, jag tror det är för att jag saknar min underbara farmor, så det är aldrig de som behöver ta första initiativet till att prata. Det tar jag hand om, utan problem. Dessutom (varning för fördomar) brukar de kunna ganska mycket om trädgård och jag behöver all hjälp jag kan få.

Det lustiga idag var att jag inom loppet av fem minuter fick besök av två damer som bägge var intresserade av den stora grenhögen som jag lyckats åstadkomma i min iver. ”Ska du ha den där forsythian eller ska du slänga den?”.

Så, eftersom jag inte hade en aning om vad forsythia var, var jag tvungen att krypa till korset när jag träffade den första damen. Är det denna du menar, frågade jag. Är det forsythia? Vad ÄR forsythia? Hon kom genast till undsättning, utan förebrående blickar. Ty det var en väldigt snäll dam som dessutom var medlem i Missionskyrkan, lite som en skänk från ovan kan man säga, he he. Damen berättade att det är sådana där gula blommor som blommar direkt på grenarna och att de är jättetrevliga att sätta in för de slår ut och blir så vackra. Hon tackade för grenen och promenerade vidare.

Strax därefter kom Birgit gående, som jag fick en chans att prata lite mer med. Kanske för att jag framstod som en smula mer begåvad efter den förra damens upplysningar. Hon var också intresserad av min forsythia (nu visste jag ju vad det var) och sade ”ska du slänga dem så kan jag ta allt”. Och sedan var hon hur snäll som helst när jag släpade med henne på en trädgårdsrunda och hon berättade att jag minsann har en massa lupiner att vänta i min trädgård. Och jag som undrat så vad de pyttesmå gröna bladen var för något! Jag som älskar lupiner …

Till råga på allt har hon lovat att komma förbi med daliaknölar och höstanemoner, den underbara människan. Jag tror jag svimmar.

Så idag så har jag, tack vare två damer,

  • lärt mig mer om forsythia
  • hittat lupiner
  • lagom till helgen skapat ett fint grenarrangemang av forsythia härinne (se bild nedan)
  • skaffat mig en ny trädgårdskompis
  • fått mindre att köra till tippen.

Dessutom har jag ansat bland mina syrenbuskar och dristat mig till att klippa ner lite björnbärsbuskar en smula då de håller på att ta över på sina håll. Jag hoppas att jag inte förstör något i trädgården nu när jag härjar, men det är ju fortfarande vårvinter och vad jag förstått kan man gå på en del blommade prydnadsbuskar just nu. Allt utom rosor i alla fall. Men de behöver klippas så innerligt mycket att det riktigt kryper i kroppen på mig. Spanar mot den stora björken i närheten varje dag, men det skulle inte förvåna mig om det dröjer flera veckor innan musöronen tittar fram. Vet du mer om detta? Måste man vänta på de jädrans bladen att slå ut? Rosorna har ju redan börjat fått sina blad och skjuta små skott. Alla genvägar tas tacksamt emot.

Trevlig helg alla fina människor därute. Ut och njut!

Share and Enjoy !

0Shares
0 0

2 reaktioner på “Forsythia och min nya trädgårdskompis Birgit

  1. Här i Stockholm får vi vänta på våren så under tiden roar jag mig med att odla fram sticklingar till kryddväxter, tar mig med lite i sommar om vi kommer ner och om sticklingarna tittar upp😊

    1. Åh vad härligt, det får du gärna göra. Och lära mig mer om att ta sticklingar! Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *