Hej alla fäns därute! En hel vecka sedan sist. Men vilken vecka, alltså. Sommar för hela slanten, trädgårdsfix, potatistid och en fin överraskning sammanfattar det hela ganska bra.
Jag har bland annat hunnit med ett besök på en plantskola där jag köpte allt från pion och blanknäva till ramslök och kaukasisk förgätmigej. Det låter kanske proffsigt, men det är faktiskt de enda jag kom ihåg namnet på.
Vi fick även tid att, till barnens extremt stora förtjusning, äntligen inhandla gräsklippare (Alko-Line, funkar bra!) och grästrimmer (Ryobi, också toppen). Jag har dessutom lyckats få till en rejäl fixardag i trädgården = träningsvärk och lyckokänslor i hela kroppen. Och idag har världens nyttigaste livsmedel kommit i jorden hos mig. Det tog några timmar, men vad är väl det i jämförelse med den oslagbara känslan då du sätter spaden i jorden och skördar? Småpotatis, liksom.
Så här gjorde jag när jag satte potatisen
Först förgrodde jag potatisen i äggkartonger – de har stått i ett fönster i nästan en månad.Sedan var det dags att skrida till verket. Det ser kanske enkelt ut. Men jag har grävt och jordförbättrat i typ två timmar. Det ser kanske lite skumt ut också. Hoppas grannarna inte ringer polisen nu när jag grävt två manslånga diken.Jag gissar att det är bra att blanda upp jorden med lite planteringsjord. Potatis vill ogärna ha gödsel och kan tydligen bli vattniga av för näringsrik jord. Men den jord som jag utgått från är mest sten och lera, så ja, ett par 50-literssäckar fick göra potatisarna sällskap här.Säg hej till publiken! Satte först ut potatisarna i fårorna för att få hyfsat raka rader. Sedan grävde jag ner dem på ett djup av två potatisar på höjden. Cirka 10 cm ner.Mina förgrodda potatisar. Ta hand om er, tills vi ses igen små vänner.Till sist, täckte jag över med jord och vattnade. Jag passade också på att göra en lite såbädd till höger om potatisarna där jag petade ner en massa rödbetsfrön. Kan inte få nog av rödbetor. Längtar tills det är dags att lägga in dem tillsammans med tärnad pepparrot. Eller ugnsrosta dem. Eller koka och äta med lite salt och smör … jag tror jag dör …
Jaha, det var kanske allt jag hade att berätta tänker du nu. Men nej, förutom att jag fört en mycket ojämn kamp mot kirskålen samt druckit saft med en makedonsk och en kurdisk hantverkare som arbetade på andra sidan planket, så hände en verkligt märklig grej. Jag har alltså spenderat hela förmiddagen i trädgården och sprungit fram och tillbaka av olika anledningar. Plötsligt stod det en pappkasse på altanen. Från. Ingenstans. Den var full av dahliaknölar och en hälsning från Birgit. Inte ett öga var torrt. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till.
På kortet hade hon skrivit önskan om en trevlig sommar och ”nu är det dags att sätta dahliorna.” Det stod också att jag behövde tålamod, de kommer upp först mot slutet av sommaren. Inte min starkaste sida. Tålamod alltså. Men ändå. Lycka.
Det är verkligen avkopplande och härligt, kan jag säga. En riktig lyx som rekommenderas varmt. Särskilt en solig fredagsmorgon, och särkilt med denna duktiga tjej som kan sin grej.
Lena Jeppson heter dagens trädgårdsstjärna, som jag i desperation kontaktade för en vecka sedan. Jag visste bara inte hur jag skulle angripa/lära känna/underhålla denna gigantiska rosenbuske på framsidan. En buske som förmodligen inte beskurits på flera år. Tänk att man då kan ringa någon som vet och som gärna hjälper till. Man måste faktiskt inte göra allt själv, inte ens när man har en trädgårdsblogg.
Lena från Sol och skugga – trädgårdsservice. She’ll be back i min trädgård, utan tvekan.
Rosenbuske före. Hjälp alltså.
Rosenbuske efteråt, som nu äntligen kan andas. Och jag med. Massor av döda grenar försvann också. Nu hoppas vi att den får en massa ny kraft och skjuter skott lite längre ner så att det börjar se ut som en buske igen. Det enda som återstår för mig är att rensa lite ogräs runtomkring och gödsla. Härligt.
Helgen som passerade kan sammanfattas så här: studsmattekaos, sommarsol, odlingsdebut och kirskålspanik.
Ja, vi har helt sjukt mycket kirskål. Den verkar sakna alla rimliga gränser och jag blev kallsvettig igår när jag ställde mig i mitten av trädgården. Jag såg mig omkring och upplevde en sådan där hisnande känsla som jag förmodar kan infinna sig om man en dag skulle få se små gröna marsmänninskor invadera jorden. Som dessutom förökar sig genom celldelning. Den växer så snabbt den där kriskålen (pun intended) att jag knappt vågar vända ryggen till. Har nu börjat bekämpa den med mina bara händer och en rejäl spade. Sover med ett öga öppet.
Men, helgens största tilldragelse var ändå denna:
Pallkragarna är klara!
JAG HAR ÄNTLIGEN FÅTT SÅ FRÖERNA i LUGN OCH RO. Det tog bara drygt fyra veckor från inköp till färdigt resultat. Du kan alltid anlita mig om du vill få jobbbet gjort. Någon gång.
Tips om du, liksom jag, har svårt att få tiden att räcka till: ta alla chanser du får. Förra veckan gick jag efter ett släktkalas raka vägen ut i klänning. Ok, några gäster kanske var kvar. Men de tyckte bara att jag var charmigt bohemisk. Intalar jag mig själv.
Très chic.
Pallkragar – så här gjorde jag
Inköp. Förutom pallkragar köpte jag täckduk, häftpistol och – hör och häpna – fiberduk med resår! Hur underbart är inte detta? Inga fler klädnypor eller knutna hörn på fiberduken , *gör vågen*.
Dessutom köpte jag planteringsjord och kodgödsel för att förbättra jorden som jag redan har.
Förarbete. Hur tråkigt som helst, men förhoppningsvis har jag glädje av det längre fram. Rensade all mark på ogräs och jämnade ut och plattade till. Så att pallkragarna inte står och lutar än hit, än dit alltså.
Täckduk i pallkrage – hoppas den håller kirskålen borta. Vi lever på det lilla hoppet ett tag, tycker jag. Så får man åtminstone chansen att vara glad ända fram tills ”the shit hits the fan” så att säga.
Efter det satte jag fast täckduken med häftpistol inuti pallkragen. Det är inte det vackraste du har sett, men det syns ju inte när jorden kommer i. Tackar särskilt för det.
Det roliga till sist. Skyffla sedan i jord och gödsel och gå direkt vidare till självaste huvudattraktionen – att SÅ! Jag petade ner vad som helt magiskt nog kommer att bli rödbetor, sockerärtor, morötter, persiljerot, sallad och lök. Naturen är helt galen. Tänk att ett yttepyttefrö kan bli en knaprig morot, en hel tomatplanta eller ett frasigt salladshuvud. Äntligen trädgård, säger jag bara.
Och nu kan jag alltså andas ut, vattna och vänta. Det största tacket idag går för övrigt till min käre make som tog med sig trädgårdsninjorna till en lekplats nära oss. En nödvändig förutsättning, skulle man kunna säga.
Tomatplantorna får förresten stå inne ett tag till. Frostrisken är inte över, trots helgens fantastiska 18 grader i skuggan. Mitt i veckan som kommer finns risk för bara 2 grader nattetid och jag har lärt mig att det precis lika gärna kan innebära minusgrader, så vi behåller hängslena på ett tag till. Sedan ska jag sätta plantorna i den dubbla pallkragen längst bort till vänster, där jag också ska montera mitt miniväxthus.
Nästa grej. Om någon vecka ska jag nog sätta potatisen också. Men innan dess får jag förhoppningsvis hjälp men min vansinnigt stora rosenbuske. Har ringt en tjej som kan sin grej och som ska komma hit och kika på den. Här behöver jag verkligen all hjälp jag kan få. Har du erfarenhet av att klippa ner stora rosenbuskar så att de ändå håller formen? Den här ser ut som en jättebläckfisk ungefär.
Och du som undrar NÄR man ska hålla koll på nya inlägg här på bloggen, är fredagar och måndagar de säkraste korten. I början hann jag av olika anledningar med två inlägg i veckan, men nu är jag glad om det blir ETT. Herregud vart tar all tiden vägen? Jag vet, kirskålen. Den kan dra dit pepparn växer alltså.
Pratade med en hjälpsam kollega häromdagen, vars släkting är en fena på trädgård. Hon sade att det inte är någon idé att så på friland/pallkrage före vecka 19, här i odlingzon 1. Fröna ligger ändå bara där i jorden och väntar på att den ska bli fem grader varm. Praise the lord! Två veckor till godo! Äntligen synkas barnaårens dåliga planering med naturens makter. Det tar nämligen lite TID att rigga hela odlingsområdet med pallkragar när förutsättningarna är enligt nedan.
I söndags blev jag fångad av en ninja cirka var tredje minut.
Som ni kanske minns satte jag tomatfrön i början av mars och häpnade över att de redan efter ett par veckor sköt i höjden och sträckte sig som små giraffer mot solen. Det kändes där och då ganska oklart om det någonsin skulle bli riktiga plantor av dem. Men, de gängliga tomatplantorna har sedan planterats om med gödslad planteringsjord inte mindre än två gånger. Och nu börjar det äntligen lika något.
Varje gång jag skolat om dem så har de dessutom blivit helvilda och växt så det knakar. Jeeez. Nu är det ett par veckor sen sist och det känns redan som om krukorna är för små. Och trots att jag gett bort ett par stycken så har jag fortfarande NIO plantor kvar. I vardagsrummet. Men jag har bestämt att djungel är en given inredningstrend även 2017, så tummen upp för det!
Tre tomattips
När du ser rötterna sticka ut undertill, genom krukan, är det dags att plantera om.
Sätt dem ganska långt ner i krukan om du kan, så att du får bort lite av det gängliga varje gång.
Kom också ihåg att ljus är viktigt och att de inte gillar att ha det för varmt. Max 18 grader säger experterna.
Går det att plantera toppen av en tomatplanta?
I samband med en omskolning bröts, föga förvånande eftersom jag var i blandad, toppen på en av plantorna av. Då klurade jag på om det går att plantera om toppen och få den att ta sig. Och japp, det går fint kan jag nu stolt meddela. Du måste vattna mer än vanligt dock så att den bildar nya rötter. Jag kan tänka mig att man skulle kunna sätta den i ett glas vatten också ett tag, innan den sätts ner i kruka.
Smart miniväxthus till pallkrage
För en vecka sedan hittade jag ett supersmart miniväxthus på Bauhaus som kan sättas ovanpå en pallkrage! Borde passa så BRA till tomatplantorna. Tyvärr hittar jag ingen i deras webbshop som jag kan länka till, så ni får hålla tillgodo med den här extremt oproffsiga bilden. Men ändå. Är det inte fantastiskt? Obs, jag är inte sponsrad av någon, ha ha.
Förgro potatis i äggkartonger
Som den uppmärksamme kanske kan se på översta bilden, så har jag också köpt sättpotatis och placerat dem i äggkartonger i fönstret så att de ska skjuta små skott innan jag sätter dem i jorden. Första omgången skrumpnade eftersom de låg i garaget i två dagar och ville liksom inte skjuta skott. Så, efter ett par veckor köpte jag nya potatisar och ligger således EFTER i tidsplanen. Kanske blir det potatis till semestern i alla fall. Eller till kräftskivan/halloween/julafton … eller nästa midsommar … oh well.
Tips om potatis: lägg lite jord under dem när du förgror så torkar de inte ut lika lätt. Kanske kanske får de för sig att generera lite rötter också.
Om ett par veckor ska jag nog kunna sätta potatisen. Och äntligen får jag göra något jag kan alltså, lite skönt för omväxlings skull. Håll utkik för tips längre fram!
Den senaste månaden har jag varje dag smugit runt huset och spanat bland rabatter och snår. Vad ÄR det som gömmer sig här? Och nu börjar äntligen trädgårdens hemligheter avslöja sig, förutom vissa mysterier där jag går bet. Rejält. Hjälp.
1. Pion eller bladpersilja?
Om det fanns ett trädgårdskörkort hade jag kuggat på denna så det ryker om det. Men om det hade funnits en trädgårdstävling på tv där man slåss om titeln ”Sveriges gladaste trädgårdsamatör med flest kunskapsluckor” kanske jag hade knipit åt mig en jumboplats (för er som minns forsythia-historien). Men jag BJUDER på det. Hursomhelst: jag hoppas lite väl mycket på att ovanstående är pioner, trots att jag vet att det inte är det men kanske är det en ny oupptäckt sort?! Suck. Förmodligen är det … selleri? Åh, du som vet – berätta!
2. Hundtandslilja! Blir den gul eller rosa?
Här har vi en trevlig överraskning- hundtandslilja! Minns att jag planterade en gul sådan i min farmors gamla trädgård för säkert femton år sedan och så vitt jag vet står den kvar än. Just detta exemplar har sällskap av liten kärleksört och en tapper, omplanterad lupin i bakgrunden. Roten på lupinen var säkert en halvmeter lång, trodde aldrig jag skulle få upp den och än mindre att den skulle acceptera förflyttningen. I övrigt finns många lupiner-to-be i nästan varenda hörn i trädgården. I’m one lucky girl, alltså.
3. Scilla, tulpaner och .. eh … stockros?
Inte superorginella blomster här men oj vad jag är såld på den här färgkombinationen – knalligt rött och blått. Ska tänka på det i framtida planteringar och planeringar. Och visst är det stockros längst ner till vänster? Säg ja!
4. Påskliljor i massor.
I trädgården har mängder av påskliljor också gjort entré – både helgula och sådana här med svagt orange mitt. Undrar om de heter något särskilt? Strålande är de hursomhelst. Och, samtliga började blomma i god tid till påsk, hatten av och tack för det!
5. Doftvioler = himmelriket
För några veckor sedan funderade jag på att köpa doftvioler och plantera ut dem lite var stans. Om man har tillräckligt många violer, och lite tur, kan det ibland komma en vindpust fylld av violdoft och det är en ganska oslagbar vårupplevelse, vill jag lova. Men så när jag en dag gick min runda så tittade jag lite mer noggrant och DÅ såg jag – det fanns redan en hel flock, än här, än där. Ljuvligt. Och plötsligt väldigt gratis. Tjoss på den!
6. Jag känner doften av nybakt paj lång väg.
Kan ni begripa lyckan när jag såg den här ståtliga rabarbern mitt bland björnbärsriset! Denna gång hade jag faktiskt hunnit pila iväg och köpa en rabarberplanta, MEN någon sade att man inte ska äta av rabarbern de första två-tre åren så att den hinner växa till sig. Lite moloken kände jag att det skulle bli en fasligt lång väntan på paj, men så hittar jag denna gamla goding. Och nej, björnbärsbusken är definitivt inte ovälkommen den heller.
7. Vad kan detta vara?
På olika håll i rabatterna finns flera lökväxter som är på väg upp, knopparna är dock forfarande långt ner bland bladen. Men vad är det?! SÅ spännande! Knopp på bild ovan och blad på bild nedan:
Vissa överraskningar är också mer spännande och utmanande än andra, så att säga. Kalle kanin har fyra ungar. Och Kalle är eventuellt en hon.
Kaninungarna ❤️
Sammanfattningsvis säger jag ett rungande tack och hurra till de förra husägarna. Tack just nu för alla rabatter som är knökfulla av lökväxter. Jag NJUTER så fort jag svänger in på uppfarten och längtar ut så fort jag är inne. ”Ska bara klippa den där grenen” etc. Ja, ni vet.
Snart ska även nästa stora projekt dundra igång – odling i pallkrage för första gången. Dyrt men kul.
Påsk i all ära, men jag säger bara musöron! Kanske ser man dem inte så tydligt på bilden, men jag lovar och SVÄR att de är DÄR.
I samma stund som jag såg de väna små bladen insåg jag också att arbetsuppgifterna just ökat med cirka fyrahundratrettio procent. Nog har jag längtat till denna dag, då det är dags att beskära rosorna här i zon 1, men … Jag. Har. Så. Många. Rosor. I synnerhet stora rosenbuskar, som inte beskurits på minst fem år. Så, ingen idé att tveka – let’s go!
Tips när du beskär rosor
Var inte feg när du beskär, syftet är att ta bort allt gängligt på rosen, så att den växer kraftfullt underifrån istället. Annars blir det spretiga och tunna grenar med sämre blomning. Beskär grenen lite snett, med en vass sekatör, cirka en halv centimeter ovanför ett skott, eller ovanför ett så kallat ”öga” där du nästan kan se att ett skott skulle kunna skjuta ut.
När du beskär rosorna är det en god idé att även kratta ner ett par spadar kogödsel för varje ros. They will love you for it!
Så, nu vet du vad du ska göra i helgen! Om du bor i sydvästra Skåne det vill säga, annars är det dags att flytta hit.
Dessa rosor har även fått sällskap av fyra plantor större daggkåpa och en planta mindre daggkåpa – en vacker marktäckare med gula blommor!
Det här är min gräsmatta. Jag upprepar, det här är min GRÄSmatta.
Som ni ser består den av i huvudsak två grästuvor, varsamt omgivna av ett vackert bestånd av mucus = latin för mossa. Allt låter bättre på latin. Hursomhelst har jag gått och blivit optimist sedan ett par månader, det hjälper när man just blivit med hus och trädgård, och jag gör vad jag kan för att peppa mitt poaceae (gräset, alltså). Och, så fort som de små stråna börjar växa på våren är det dags att börja gödsla. Och nu kan jag även slå hål på en myt här, hoppas jag: om du gödslar med organiskt gödsel – exempelvis hönsgödsel – så behöver det inte regna efteråt. Det bränner inte sönder gräset! HA! Hade jag ingen aning om. Så nu är det gjort. Med en gödselspridare. Heja gräs!
Det går trehundra procent enklare att sprida gödsel med en sådan här. Thank you Vellinge plantskola.
Idag var en välsignad dag. Förutom att jag köpt syrenhortensia, smultronschersmin, daggkåpor och scillor, samt att det lilla barnet som följde med sov i vagnen hela tiden, så fick jag äntligen möjlighet att köpa de där träden som liksom för Italien lite närmare Skåne. Fru fikon (vänster) och Madame Persika (höger) har flyttat hem till oss. Jag vet i tusan men den stressade damen på plantskolan sade att man skulle svepa in persikan, kanske sade hon ”täcka över” nu när jag tänker efter, så att den inte fryser om de skulle drabbas av en köldknäpp såhär på våren. Fru Fikon fick såklart också vara med, så att de inte kommer på kant med varandra redan första dagen. Och, om ni undrar, så ja, det är helt normalt att ge sina nya växter namn och mänskliga egenskaper.
Plantera fikon och persika – så gör du
Hitta en solig och vindskyddad plats i trädgården. De plantor jag köpte ska klara sig utomhus året om, i zon 1 alltså. Gräv ett stort hål, större än plantans rotsystem. Vattna.
Undersök jorden som du grävt upp, är den lerig? Är den sandig? Fikon och persika vill ha väldränerad jord. Det är motsatsen till kompakt lerjord, kan man säga.
Min jord är otroligt lerig på sina håll. Och den är hård – jag trodde först att jag hade stött på en stor sten, eventuellt ett spännande arkeologiskt fynd, med min spade. Fördelen med lera är dock att den gör så att jorden håller fukten bra. Jag hackade sönder den till smulor och förbättrade jorden genom att blanda i rikligt med välgödslad planteringsjord, så får vi hålla tummarna att det räcker. Persikan är lite extra känslig mot kompakt och lerig jord, så om du har det, gräv gärna ett extra stort hål så att du får plats med mycket planteringsjord.
Sätt i fikonet/persikan i hålet och fyll på med jord. Vattna. Det är bra om plantan sätts några centimeter under marknivån, så skapas automatiskt en rund nersänkning som gör att vattnet sjunker ner runt plantan och inte rinner iväg. Du kan också gräva ner ett dräneringsrör om vattnet på grund av tjock och tung jord blir stående i gropen. Om vattnet inte sjunker ner utan fryser till hösten så mår plantan inte bra.
Häpp!
Har du kaniner i trädgården? Då kan du sätta upp sådana här små skydd runt stammen, för att hålla gnagarna borta. Svep sedan in dem i vit fiberduk. Plantorna alltså, inte kaninerna. Och förträng att du ska ta bort duken varje morgon, bara för att sätta på den på kvällen igen.
Sedan håller du tummarna och pratar snällt med dem varje dag. Och så dricker du kaffe i solen så ofta du kan.
Efter att varje dag ha kikat mot den bruna och händelsefattiga jorden kan jag äntligen konstatera att vitlöken har börjat spira med cirka en centimeter långa skott (heter det skott?). Och för er som undrar, så ja, pallkragen är extremt konstigt placerad. På snedden bredvid en liten vinbärsbuske, mitt i gräsmattan. Den stod så när vi köpte huset och jag hade tänkt flytta den, men sedan blev det så förbenat bråttom att få ner vitlökarna i jorden att jag liksom embracade denna minst sagt udda lösning. Jag var kanske lite lat också.
Hursomhelst tog idag modersinstinkten i mig överhanden när jag såg dessa näpna gröngölingar och jag förstod direkt att de ska BESKYDDAS till varje pris. Vi har ju nämligen en Kalle kanin som vaktar sitt revir här i trädgården. Jag skyndade därför till Högkvarter Plantagen för att köpa nät och spett (samt en del jag inte behövde) att tillverka en kaninbur av. En omvänd sådan alltså. Kaninerna ska i all önskvärdhet befinna sig UTANFÖR buren. Jag hade dock inte sett till Kalle på länge och hoppades att han kanske kommit på bättre tankar och flyttat till ett coolare kvarter, nu när han fått en barnfamilj på halsen. MEN, när jag svängde in på uppfarten såg jag hur han kom springande ut ur trädgården i full karriär. Jag visste det! När katten är borta osv. Jag pinnande naturligtvis bort till lökarna i barnkammaren och – tack gud – allt var lika orört och fridfullt som tidigare.
Nu kunde jag istället påbörja arbetet med att sätta upp skyddsnätet. Jag klippte till lagom storlek med en avbitartång och trädde sedan i pinnarna som jag satte ner i marken. Eventuellt ska jag häfta fast nätet i pallkragen också. Jag har hört att kaniner är listiga rackare.
Dessutom passade jag på att plantera ut den förgrodda vitlöken, som har riktigt hög blast nu, tillsammans med en rosmarinplanta. Jag köpte den på Ica i helgen och använde nästan all rosmarin i en gryta. Istället för att slänga det sista tänkte jag nu *trumvirvel och fanfarer* köra ännu ett test. Jag kallar det ”kan man plantera ut en skövlad Ica-rosmarin i slutet av mars och få den att samarbeta?”. Kanske blir detta ett fall för intensivt fjäsk från min sida, men med lite vårsol och kärlek ska den förhoppningsvis trivas här.
Hursomhelst. Nu kan jag sova gott inatt, är SÅ glad att nätet är på plats. Låt stå, säger jag bara. Och vad tror du, behöver jag lägga nät ovanpå också? Hur högt hoppar en kanin?
Stay tuned för mer. Nästa grej kommer förmodligen att handla om Bornholmsfikon och persikoträd. Det hoppas jag innerligt i alla fall.
