Publicerad Lämna en kommentar

Trädgårdens överraskningar och hemligheter

Den senaste månaden har jag varje dag smugit runt huset och spanat bland rabatter och snår. Vad ÄR det som gömmer sig här? Och nu börjar äntligen trädgårdens hemligheter avslöja sig, förutom vissa mysterier där jag går bet. Rejält. Hjälp.

1. Pion eller bladpersilja?

Om det fanns ett trädgårdskörkort hade jag kuggat på denna så det ryker om det. Men om det hade funnits en trädgårdstävling på tv där man slåss om titeln ”Sveriges gladaste trädgårdsamatör med flest kunskapsluckor” kanske jag hade knipit åt mig en jumboplats (för er som minns forsythia-historien). Men jag BJUDER på det. Hursomhelst: jag hoppas lite väl mycket på att ovanstående är pioner, trots att jag vet att det inte är det men kanske är det en ny oupptäckt sort?! Suck. Förmodligen är det … selleri? Åh, du som vet – berätta!

2. Hundtandslilja! Blir den gul eller rosa?

Här har vi en trevlig överraskning- hundtandslilja! Minns att jag planterade en gul sådan i min farmors gamla trädgård för säkert femton år sedan och så vitt jag vet står den kvar än. Just detta exemplar har sällskap av liten kärleksört och en tapper, omplanterad lupin i bakgrunden. Roten på lupinen var säkert en halvmeter lång, trodde aldrig jag skulle få upp den och än mindre att den skulle acceptera förflyttningen. I övrigt finns många lupiner-to-be i nästan varenda hörn i trädgården. I’m one lucky girl, alltså.

3. Scilla, tulpaner och .. eh … stockros?

Inte superorginella blomster här men oj vad jag är såld på den här färgkombinationen – knalligt rött och blått. Ska tänka på det i framtida planteringar och planeringar. Och visst är det stockros längst ner till vänster? Säg ja!

4. Påskliljor i massor.

I trädgården har mängder av påskliljor också gjort entré – både helgula och sådana här med svagt orange mitt. Undrar om de heter något särskilt? Strålande är de hursomhelst. Och, samtliga började blomma i god tid till påsk, hatten av och tack för det!

5. Doftvioler = himmelriket

För några veckor sedan funderade jag på att köpa doftvioler och plantera ut dem lite var stans. Om man har tillräckligt många violer, och lite tur, kan det ibland komma en vindpust  fylld av violdoft och det är en ganska oslagbar vårupplevelse, vill jag lova. Men så när jag en dag gick min runda så tittade jag lite mer noggrant och DÅ såg jag – det fanns redan en hel flock, än här, än där. Ljuvligt. Och plötsligt väldigt gratis. Tjoss på den!

6. Jag känner doften av nybakt paj lång väg.

Kan ni begripa lyckan när jag såg den här ståtliga rabarbern mitt bland björnbärsriset!  Denna gång hade jag faktiskt hunnit pila iväg och köpa en rabarberplanta, MEN någon sade att man inte ska äta av rabarbern de första två-tre åren så att den hinner växa till sig. Lite moloken kände jag att det skulle bli en fasligt lång väntan på paj, men så hittar jag denna gamla goding. Och nej, björnbärsbusken är definitivt inte ovälkommen den heller.

7. Vad kan detta vara?

På olika håll i rabatterna finns flera lökväxter som är på väg upp, knopparna är dock forfarande långt ner bland bladen. Men vad är det?! SÅ spännande! Knopp på bild ovan och blad på bild nedan:

Vissa överraskningar är också mer spännande och utmanande än andra, så att säga. Kalle kanin har fyra ungar. Och Kalle är eventuellt en hon.

Kaninungarna ❤️

Sammanfattningsvis säger jag ett rungande tack och hurra till de förra husägarna. Tack just nu för alla rabatter som är knökfulla av lökväxter. Jag NJUTER så fort jag svänger in på uppfarten och längtar ut så fort jag är inne. ”Ska bara klippa den där grenen” etc. Ja, ni vet.

Snart ska även nästa stora projekt dundra igång – odling i pallkrage för första gången. Dyrt men kul.

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Trädgårdsdrömmar från Medelhavet slår in

Två drama queens redo att skämmas bort.

Idag var en välsignad dag. Förutom att jag köpt syrenhortensia, smultronschersmin, daggkåpor och scillor, samt att det lilla barnet som följde med sov i vagnen hela tiden, så fick jag äntligen möjlighet att köpa de där träden som liksom för Italien lite närmare Skåne. Fru fikon (vänster) och Madame Persika (höger) har flyttat hem till oss. Jag vet i tusan men den stressade damen på plantskolan sade att man skulle svepa in persikan, kanske sade hon ”täcka över” nu när jag tänker efter, så att den inte fryser om de skulle drabbas av en köldknäpp såhär på våren. Fru Fikon fick såklart också vara med, så att de inte kommer på kant med varandra redan första dagen. Och, om ni undrar, så ja, det är helt normalt att ge sina nya växter namn och mänskliga egenskaper.

Plantera fikon och persika – så gör du

Hitta en solig och vindskyddad plats i trädgården. De plantor jag köpte ska klara sig utomhus året om, i zon 1 alltså. Gräv ett stort hål, större än plantans rotsystem. Vattna.

Undersök jorden som du grävt upp, är den lerig? Är den sandig? Fikon och persika vill ha väldränerad jord. Det är motsatsen till kompakt lerjord, kan man säga.

Min jord är otroligt lerig på sina håll. Och den är hård – jag trodde först att jag hade stött på en stor sten, eventuellt ett spännande arkeologiskt fynd, med min spade. Fördelen med lera är dock att den gör så att jorden håller fukten bra. Jag hackade sönder den till smulor och förbättrade jorden genom att blanda i rikligt med välgödslad planteringsjord, så får vi hålla tummarna att det räcker. Persikan är lite extra känslig mot kompakt och lerig jord, så om du har det, gräv gärna ett extra stort hål så att du får plats med mycket planteringsjord.

Sätt i fikonet/persikan i hålet och fyll på med jord. Vattna. Det är bra om plantan sätts några centimeter under marknivån, så skapas automatiskt en rund nersänkning som gör att vattnet sjunker ner runt plantan och inte rinner iväg. Du kan också gräva ner ett dräneringsrör om vattnet på grund av tjock och tung jord blir stående i gropen. Om vattnet inte sjunker ner utan fryser till hösten så mår plantan inte bra.

Häpp!

Har du kaniner i trädgården? Då kan du sätta upp sådana här små skydd runt stammen, för att hålla gnagarna borta. Svep sedan in dem i vit fiberduk. Plantorna alltså, inte kaninerna. Och förträng att du ska ta bort duken varje morgon, bara för att sätta på den på kvällen igen.

Sedan håller du tummarna och pratar snällt med dem varje dag. Och så dricker du kaffe i solen så ofta du kan.

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Att hägna in en pallkrage som skydd mot Kalle kaniner

Inhägnad pallkrage - mot kaniner

Efter att varje dag ha kikat mot den bruna och händelsefattiga jorden kan jag äntligen konstatera att vitlöken har börjat spira med cirka en centimeter långa skott (heter det skott?). Och för er som undrar, så ja, pallkragen är extremt konstigt placerad. På snedden bredvid en liten vinbärsbuske, mitt i gräsmattan. Den stod så när vi köpte huset och jag hade tänkt flytta den, men sedan blev det så förbenat bråttom att få ner vitlökarna i jorden att jag liksom embracade denna minst sagt udda lösning. Jag var kanske lite lat också.

Hursomhelst tog idag modersinstinkten i mig överhanden när jag såg dessa näpna gröngölingar och jag förstod direkt att de ska BESKYDDAS till varje pris. Vi har ju nämligen en Kalle kanin som vaktar sitt revir här i trädgården. Jag skyndade därför till Högkvarter Plantagen för att köpa nät och spett (samt en del jag inte behövde) att tillverka en kaninbur av. En omvänd sådan alltså. Kaninerna ska i all önskvärdhet befinna sig UTANFÖR buren. Jag hade dock inte sett till Kalle på länge och hoppades att han kanske kommit på bättre tankar och flyttat till ett coolare kvarter, nu när han fått en barnfamilj på halsen. MEN, när jag svängde in på uppfarten såg jag hur han kom springande ut ur trädgården i full karriär. Jag visste det! När katten är borta osv. Jag pinnande naturligtvis bort till lökarna i barnkammaren och – tack gud – allt var lika orört och fridfullt som tidigare.

Nu kunde jag istället påbörja arbetet med att sätta upp skyddsnätet. Jag klippte till lagom storlek med en avbitartång och trädde sedan i pinnarna som jag satte ner i marken. Eventuellt ska jag häfta fast nätet i pallkragen också. Jag har hört att kaniner är listiga rackare.

Dessutom passade jag på att plantera ut den förgrodda vitlöken, som har riktigt hög blast nu, tillsammans med en rosmarinplanta. Jag köpte den på Ica i helgen och använde nästan all rosmarin i en gryta. Istället för att slänga det sista tänkte jag nu *trumvirvel och fanfarer* köra ännu ett test. Jag kallar det ”kan man plantera ut en skövlad Ica-rosmarin i slutet av mars och få den att samarbeta?”. Kanske blir detta ett fall för intensivt fjäsk från min sida, men med lite vårsol och kärlek ska den förhoppningsvis trivas här.

Hursomhelst. Nu kan jag sova gott inatt, är SÅ glad att nätet är på plats. Låt stå, säger jag bara. Och vad tror du, behöver jag lägga nät ovanpå också? Hur högt hoppar en kanin?

Stay tuned för mer. Nästa grej kommer förmodligen att handla om Bornholmsfikon och persikoträd. Det hoppas jag innerligt i alla fall.

 

Share and Enjoy !

0Shares
0 0