Publicerad Lämna en kommentar

Citronträd – härligt, härligt och bara liiite besvärligt

Mina citronträd efter omplantering i våras.

I januari köpte jag två ljuvliga citronträd. Jag är en total rookie i ämnet men har lärt mig ett och annat under våren, och lär mig fortfarande. En av de viktigaste lärdomarna är nog ändå att försöka lära känna sitt citronträd, genom lite lagom mycket trial and error. Nedanstående fem frågeställningar har stuckit ut det senaste halvåret och jag har således frågat random växtintresserade samt googlat mig sönder och samman. Nu tycker jag mig ha skaffat mig några egna svar, genom erfarenhet. Varsågoda:

  1. Varför tappar citronträdet blad?
  2. Vilken inomhustemperatur är ok?
  3. Varför ramlar de små frukterna av utan att bilda stora citroner?
  4. Små vita prickar på stam och frukt – vad är det?
  5. När är det dags att ta in träden efter sommaren?

Mina, högst ovetenskapliga, svar:

  1. ”Det kan vara för att du vattnat för mycket”, hette det på internet. Jag vattnade ännu mindre, med den icke önskvärda följden att ännu fler blad rasade. Och de var knastertorra. Slutsats: jag vattnade för lite! Således försvann problemet när jag började vattna oftare. Puh. Fick lite panik där.
  2. Tumregeln är svalt och ljust. Helst inte mer än 12 grader har jag läst. Mina stod soligt under våren, med en extra växtlampa, i hela 19 grader. Det gick hyfsat, men det ska bli spännande att se hur det funkar under en hel vintersäsong. Dessutom: kom ihåg att inte ge citrusnäring i oktober-februari och ju varmare du har det, desto oftare behöver du vattna. Duscha gärna bladen några gånger i veckan med sprayflaska. Citrusträd gillar inte torr luft.
  3. Mina träd blommade kraftigt i våras – nästan så vi höll på att storkna av kvalmig citrondoft här inne – men frukterna växte sig inte stora utan ramlade av nästan direkt. Panik igen. Min slutsats är att de trivs bäst i utomhusluft, där de dessutom pollineras naturligt. När mina citronträd flyttade ut gick det således bättre. Dessutom är det en god idé att plantera om dem i ny citrusjord på vårkanten, och som i mitt fall, i större krukor. Nu har jag ett par gröna citroner som vuxit på bra och verkar sitta fast ordentligt.
  4. De vita prickarna verkar vara ullöss. Först trodde jag att det var en sjukdom men sedan såg jag att de vita prickarna faktiskt var små djur (!) Jag fick rådet av ruskigt rutinerade Limhamns trädgård att ta in trädet i duschen och spruta bort prickarna med en hård vattenstråle. Det gick bra. Sedan skulle hela krukan sänkas ned i vatten i ett halvt dygn, så att de ullöss som låg gömda i jorden skulle drunkna. Det sistnämnda hoppade jag över, men vattnade istället ordentligt och länge. Min kruka är nämligen både stor och tung och jag är inte jättepepp på att fylla hela badkaret till bredden. Så nu håller vi alla tummar unisont, tycker jag.
  5. Ta in citrusträden innan det är risk för frost, såväl på dagen som natten. Jag försöker ha mina träd ute så länge det går med tanke på att det är hyfsat varmt inomhus. 10 grader utomhus till och med oktober kanske är den enda riktiga vintervilan de får, så jag har ingen brådska.
Dags för dusch!
Supersvårt att fota de eventuella ullössen. Men de sitter som små vita prickar i en rad i mitten av bladet.

 

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Inlagda rödbetor med pepparot – ett måste för höstgrytan

OBS. Du måste inte lägga in rödbetorna själv. Men här bjuder jag på lite självgodhet i all enkelhet, för den som vill följa mitt exempel. Även en höna, osv.

I helgen var jag äntligen så där präktigt husmoderlig som jag så länge väntat på att bli. Jag lade nämligen in mina egenhändigt skördade rödbetor med lök och pepparrot – också de från min egen plantage, thank you very much. Självgodheten känner knappt några gränser med andra ord.

Men, om man för ett ögonlock bortser från detta – kolla så vackert!

Rödbetorna skördade jag för säkert en månad sedan och trodde att de skulle blivit dåliga i kylen – redan här höll min husmoderliga image på att gå om intet – men icke, de var fortfarande fina.
Pepparroten är en enormt kraftfull växt som sprider sig snabb. Så här ser den ut hos mig (höger växt). Undrade länge hur man skördar den, men nu vet jag! Tror jag.
Pepparroten växer liksom i små tuvor, kan man säga. Antingen kan man hugga bort en större bit, eller så gör man som jag gjorde, grävde upp några slingrande långsmala rötter under jorden. Det funkar också bra. Hoppas jag.
Rödbetorna kokades och skalades med händerna, under kallt rinnande vatten. De små rödbetorna lade jag in hela (de är de allra bästa om du frågar mig), de andra skar jag i klyftor. Löken och lagen kokade upp tillsammans och sedan lade jag i hackad pepparrot.
Lite fler ingredienser som hjälpte till stärka den självbelåtet skrockande tanten inom mig med cirka 100 procent. ”He he, klart man har det här hemma i skafferiet”, liksom.
Sen blev det så här fint. Och snart ska jag äta dem i mängder till höstens alla grytor. Se recept på länk nedan och lycka till (eller köp i affären).

 

Recept för inlagda rödbetor med pepparrot hos Receptfavoriter

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Låt gröna tomater mogna inomhus

Mina nio (eller var det sju?) tomatplantor har verkligen bjudit på en fantastisk skörd såhär på sensommaren. I våras när vardagsrummet bestod av en djungel höga, gängliga plantor svor jag dyrt och heligt: max en planta nästa år. Eller möjligtvis två. Det går inte att LEVA såhär, tänkte jag. Men nu, när vi  lyxfrossat i körsbärskvisttomater varje dag i en dryg månad, tänker jag att SÅHÄR kan man minsann leva … Kanske blir det så att jag sår tomaterna lite senare nästa vår, så kan jag sätta ut dem i ett hyfsat utomhusklimat innan de hunnit bli så fasligt höga.

Regn och kyla behöver inte förstöra skörden

Hursomhelst fortsätter nu de flesta tomaterna att växa och mogna, åtminstone ett litet tag till. Men, den senaste tidens skyfall gör att en del tomater (och plantor) har börjat ruttna och spricka innan de ens har mognat färdigt. Och nu när första höstmånaden inletts och förhoppningarna om torrt och varmt väder känns lika rimliga som sol på midsommar, har jag bestämt mig för att börja plocka in även de gröna tomaterna.

Jag har nämligen läst mig till att det går utmärkt att få dem att mogna inomhus också. Om du vill att tomaterna ska mogna snabbt, går det bra att lägga dem på fönsterbrädet, men om du har mycket tomater är det nog klokt att lägga dem mörkt och svalt, så tar det lite längre tid. Detta tips passar också utmärkt för dig som har haft problem att få dina gröna tomater att mogna överhuvdtaget i sommar. Prova att klippa av och ta in!

Se också gärna till att plocka bort ruttna tomater så att de inte ligger och skräpar/möglar i jorden. Det kan tydligen skapa en bra grogrund för olika slags parasiter i jorden och det vill du INTE ha.

Här är dagens blandade skörd från zon 1:

Ha en fin söndagskväll!

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Sätta vitlök på våren – så gick det

Jag misstänker att du väntat med spänning på att få veta hur det gick med vitlöksklyftorna som jag satte i mars i år (zon 1), istället för på hösten som sig bör. Trumvirvel och mycket blygsamma applåder… här är resultatet:

Det blev verkligen inga stora, riktiga vitlökar med 6-7 klyftor. Men, de har vuxit och blivit cirka tre gånger så stora i alla fall. Och den vitlök som jag började förgro inomhus, som ett test för att se om den skulle bli större, hade inget som helst försprång utan blev lika stor (läs: liten) som sina andra systrar och brödrar.

Kul att prova i alla fall! Nu ska jag snart sätta nya vitlöksklyftor, byt the book och denna gång på HÖSTEN.

Och vet ni, idag har hällregnandet ett uppehåll här i västra Skåne. Det ska bli SOL. Så då finns det bara en sak som gäller – ut och njut!

 

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad 2 kommentarer

Att koka soppa på en trädgård

Så här glad blev jag igår när jag äntligen fick feeling och kom igång med att dra upp grönsakerna. Sen blir blev jag lite trött. Och sen blev jag glad igen. När jag fick ÄTA lite alltså.

Det är nu allt ska tas om hand i trädgården, här i zon 1. Men, det går ju inte att knapra i sig några kilo grönsaker hur som helst, så det gäller att laga till något smart som passar att frysa in. Snart ska jag också lägga in rödbetor med pepparrot, men först ut är löken, potatisen och morötterna! Trumvirvel tack …

Det hela började med att jag i söndags drog upp alla gula lökar ur jorden och bokstavligt talat hängde dem på torksträcket. Vackert. En känsla av tillfredställelse infann sig direkt, som en påminnelse om varför jag gör det här. Att odla och skörda är en rikedom bortom kronor och ören – det är en länk till vårt ursprung som den som vill kan ta tag i och plocka upp, när som helst. Och så har jag egna upplevelser från barndomen som har präglat just mitt intresse av odling. Jag minns hur min farfar brukade spika upp lökknippen på det bruna träplanket vid köksingången därhemma, hur han tog upp potatis och kokade till middag. Så självklart och rutinerat. Det var nog där mitt intresse för att odla för självhushåll tog sin början. Men nog om mig, åter till mina lökar.

Nu ska de torka här i ett par veckor, sedan har vi lök så vi klarar oss över hösten och vintern. Beroende på hur fort vi tuggar i oss dem såklart.

Lök på tork.

När de gula godbitarna var evakuerade såg jag mig omkring i mitt odlingsområde. Och där stod också morötterna som packade sillar, nästan på väg att bli overdue de också. Och så hade jag ju en massa färska kryddor i miniväxthuset… För att inte tala om potatisen som jag i vanlig ordning odlat alltför storskaligt. Så mycket grönsaker, så lite tid!!! Men, så slog det mig att jag skulle kunna göra något av den här … ehm soppan … och när jag kikade i mitt favoritrecept stod det klart att jag hade nästan allt på listan utanför min egen dörr. Förutom matlagningsgrädden. Sällsynt ont om kor här, tyvärr.

Rosmarin, lök, persilja, morötter och timjan. Infällda  i bilden kunde inte närvara vid fototillfället. Citronen vill inte vara med alls.

Så, jag skred genast till verket och började tillaga en trädgårdssoppa. Receptet kom till efter en middag på Metro vid Möllan (Malmö) för cirka tretton år sedan. Jag smakade morotssoppa för första gången och var SÅLD.  Genast försökte jag återskapa receptet och det gick hyfsat!

Har du också fått feeling och behöver omvandla din trädgård till riktig mat? Här är receptet:

Morotssoppa, dubbel sats:

  • 2 gula lökar
  • 15 morötter
  • 4 potatisar
  • 2 liter grönsaksbuljong
  • 5 dl matlagningsgrädde.
  • Rejäla knippen rosmarin, persilja och timjan
  • En halv citron
  • Ingefära
  • Salt och peppar

Gör så här:

1. Skala rotfrukterna.

2. Koka dem mjuka i grönsaksbuljongen. Spara 1,5 liter buljong genom att hälla över den i en annan kastrull.

3. Hacka löken och stek den glasartad i smör under tiden. Lägg dem i kastrullen med rotfrukterna.

4. Mixa till en slät smet med handmixer.

5. Klipp i kryddorna, mixa lite till om du vill.

6. Häll i matlagningsgrädden och späd med lagom mängd buljong. Smaka av! Koka upp under omrörning.

7. Smaksätt salt, peppar, citron och/eller lite ingefära.

8. Servera gärna med créme fraiche och lite persilja på toppen.

Den perfekta morotssoppan. Minus créme fraichen då … fortfarande ingen ko alltså. Däremot hittade jag lite halloumi, som ju passar till allt, så den stekte jag upp och hade till.

Ha en fantastisk måndagskväll hörni!

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Äntligen skördetid i min trädgård!

Sommartid är skördetid för mig. Efter en välbehövlig period av vila och väntan i trädgården har vi börjat njuta av primörerna.

Kommer ni ihåg hur det såg ut i maj när jag hade satt potatisen? SÅHÄR kul:

Men, det har tagit sig! Kolla:

Potatis i förgrunden och de nio tomatplantorna längs med planket. Minus en kanske, som gick av. OK då, minus TVÅ.

Hela utplanteringen av tomatplantorna var en fars i sig. De var långa, gängliga, ängsliga och fick en synnerligen tuff start i det fria. Jag hade härdat dem innan förstås, genom att flytta dem ut och in några gånger, men inget kunde nog förbereda dem på detta äventyr. Jag spände därför upp en fiberduk för att försöka lindra chocken i den svala försommarsolen i början av juni. Trodde jag, he he. Så här såg det ut då:

Tomatplantor utomhus under fiberduk.

Dagen efter började det regna och blåsa. Fiberduken blev som ett segel och liksom piskade tomatplantorna i tre dagar. Plantorna bara: What.The. F***?

Men, efter regn kommer som bekant solsken och de klarade faktiskt prövningen över förväntan. Stammarna har vuxit sig tjocka och starka och nu har de blivit soldyrkare hela bunten.

Skörden har börjat!

Igår var en riktig högsommardag här i västra Skåne och grillen gick igång som på given signal. Förutom att vi plockade de första tomaterna åt vi de allra första potatisarna tillsammans med dill, salladslök, små rödbetor, minimorötter, pyttiga persiljerötter, sockerärtor och sallad. Från den egna odlingen alltså. Ljuvligt.

Potatisland med grep
Potatislandet. Tidlöst på något sätt. Kunde varit min farfar som satt grepen där.
Nypotatis som precis har skördats.
Nyskördad nypotatis. Skörden från varje planta var ganska liten och blasten hög. Förmodligen har jorden varit en smula för näringsrik. Provar med mindre gödsel nästa år!
Nytvättad nypotatis (sista potatisbilden, jag lovar). En rödskalig sort och en ”vanlig”. Tyvärr minns jag inte namnen, men de smakade precis likadant.
Sallad! Började faktiskt skörda redan i mitten av juni. 
Sockerärtor i blom.
Sockerärtorna verkar föröka sig i samma takt som kaninerna i trädgården och vi äter så mycket vi hinner (sockerärtor alltså, inte kaniner).

Det var ett fasligt sjå att anlägga trädgårdslandet men efter sådd måste jag säga att det har varit lättskött. Himlen har bidragit med småregn och fiberdukarna som legat ovanpå har bevarat mycket av fukten. Bevattningen har således varit minimal. Mördarsniglar och myror har vi upptäckt både här och där, men ingen större invasion. Kaninerna då? De bryr sig inte ett skvatt. De har väl fullt upp med ogräset kan jag tänka, jag är nämligen ingen pedant i trädgården. Istället har sommaren handlat ganska mycket om sånt här:

Precis enligt plan med anda ord.

Peace out. Ut och njut!

PS. Den här raringen dök upp igår. Hoppas hen gillar mördarsniglar!

Igelkott

 

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Trädgårdens välsignelser och förbannelser

Här händer det grejer! Den senaste veckans extrema sol och mitt flitiga och lite slitiga vattnande har gett resultat (inte har jag fått hjälp av vädrets makter i alla fall). Ta en kik på det senaste, vet jag. Och glöm inte att hålla ett extra öga på kirskålen just nu.

Lupiner och bergklint. Sommarkväll. Kan man önska sig mer? Jo …
… potatis! Det tog bara 1,5 vecka innan den tittade upp. Helt galet spännande.
Fru fikon mår finfint.
Min lilla fina, enda persika. Gödslade trädet lite extra häromdagen och kan inte sluta titta på den här raringen. Luden kärlek när den är som bäst.
Sockerärtorna mår bra! Väl inhägnade med spaljé och skydd mot kaninerna. Dessutom låter jag fiberduken hänga lite ovanför som solskydd. Allt by the book, om ni undrar.
Alltså den här löken … chilla lite säger jag bara, snart växer den ur fiberduken. Detta är för övrigt min femårings stora passion. Till min förfäran sliter han av duken varje dag efter dagis och ska TITTA PÅ LÖKARNA! Tur att de inte också har öron och känsliga nerver, så att säga.

Dagens tips – ta bort blommorna på kirskålen NU

I min – icke så ogräsfredade – zon 1, håller kirskålen på att ladda sina vapen. Med blommor. Gaaaah. Svettas. Igår kväll kutade jag runt likt en paranoid dubbelagent i trädgården och knipsade av varenda blomma som jag kunde se. De ska plockas bort innan blommorna slår ut. Det är nämligen så de små marsianerna sprider sig, förutom med sina långa rötter. Vissa tycker att jag ska göra pesto på dem eller till och med tycka om dem eftersom blommorna är så vackra. Ha ha hanhahaaaa säger jag bara. När man har så mycket som jag omfamnas ingenting. Dö kirskål, dö.

Strax – sista  anhalten för tomatplantorna!

Om några dagar ska jag plantera ut tomaterna. Åtta plantor som inte ska solskadas, torka ut, knäckas av vinden eller vakna på fel sida varannan onsdag eller så. Det är alls inte så enkelt med tomater som jag trodde … Håll alla era tummar tack!

 

PS. Alltid tacksamt att bara visa närbilder från trädgården. Då vare sig leksakskaos eller de fjorton sopsäckarna fyllda av kirskålsfanskapet kommer med. Hela mitt liv borde upplevas i närbilder inser jag nu. Förutom jag själv då möjligen, ehm.

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Äntligen har jag satt min första potatis

Hej alla fäns därute! En hel vecka sedan sist. Men vilken vecka, alltså. Sommar för hela slanten, trädgårdsfix, potatistid och en fin överraskning sammanfattar det hela ganska bra.

Jag har bland annat hunnit med ett besök på en plantskola där jag köpte allt från pion och blanknäva till ramslök och kaukasisk förgätmigej. Det låter kanske proffsigt, men det är faktiskt de enda jag kom ihåg namnet på.

Vi fick även tid att, till barnens extremt stora förtjusning, äntligen inhandla gräsklippare (Alko-Line, funkar bra!) och grästrimmer (Ryobi, också toppen). Jag har dessutom lyckats få till en rejäl fixardag i trädgården = träningsvärk och lyckokänslor i hela kroppen. Och idag har världens nyttigaste livsmedel kommit i jorden hos mig. Det tog några timmar, men vad är väl det i jämförelse med den oslagbara känslan då du sätter spaden i jorden och skördar? Småpotatis, liksom.

Så här gjorde jag när jag satte potatisen

Först förgrodde jag potatisen i äggkartonger – de har stått i ett fönster i nästan en månad.
Sedan var det dags att skrida till verket. Det ser kanske enkelt ut. Men jag har grävt och jordförbättrat i typ två timmar. Det ser kanske lite skumt ut också. Hoppas grannarna inte ringer polisen nu när jag grävt två manslånga diken.
Jag gissar att det är bra att blanda upp jorden med lite planteringsjord. Potatis vill ogärna ha gödsel och kan tydligen bli vattniga av för näringsrik jord. Men den jord som jag utgått från är mest sten och lera, så ja, ett par 50-literssäckar fick göra potatisarna sällskap här.
Säg hej till publiken! Satte först ut potatisarna i fårorna för att få hyfsat raka rader. Sedan grävde jag ner dem på ett djup av två potatisar på höjden. Cirka 10 cm ner.
Mina förgrodda potatisar. Ta hand om er, tills vi ses igen små vänner.
Till sist, täckte jag över med jord och vattnade. Jag passade också på att göra en lite såbädd till höger om potatisarna där jag petade ner en massa rödbetsfrön. Kan inte få nog av rödbetor. Längtar tills det är dags att lägga in dem tillsammans med tärnad pepparrot. Eller ugnsrosta dem. Eller koka och äta med lite salt och smör … jag tror jag dör …

Jaha, det var kanske allt jag hade att berätta tänker du nu. Men nej, förutom att jag fört en mycket ojämn kamp mot kirskålen samt druckit saft med en makedonsk och en kurdisk hantverkare som arbetade på andra sidan planket, så hände en verkligt märklig grej. Jag har alltså spenderat hela förmiddagen i trädgården och sprungit fram och tillbaka av olika anledningar. Plötsligt stod det en pappkasse på altanen. Från. Ingenstans. Den var full av dahliaknölar och en hälsning från Birgit. Inte ett öga var torrt. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till.

På kortet hade hon skrivit önskan om en trevlig sommar och ”nu är det dags att sätta dahliorna.” Det stod också att jag behövde tålamod, de kommer upp först mot slutet av sommaren. Inte min starkaste sida. Tålamod alltså. Men ändå. Lycka.

Trevlig helg alla! Ut och njuuuut.

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

En galenskap bara pallkragar och kirskål kan uppbåda

Helgen som passerade kan sammanfattas så här: studsmattekaos, sommarsol, odlingsdebut och kirskålspanik.

Ja, vi har helt sjukt mycket kirskål. Den verkar sakna alla rimliga gränser och jag blev kallsvettig igår när jag ställde mig i mitten av trädgården. Jag såg mig omkring och upplevde en sådan där hisnande känsla som jag förmodar kan infinna sig om man en dag skulle få se små gröna marsmänninskor invadera jorden. Som dessutom förökar sig genom celldelning. Den växer så snabbt den där kriskålen (pun intended) att jag knappt vågar vända ryggen till. Har nu börjat bekämpa den med mina bara händer och en rejäl spade. Sover med ett öga öppet.

Men, helgens största tilldragelse var ändå denna:

Pallkragarna är klara!

JAG HAR ÄNTLIGEN FÅTT SÅ FRÖERNA i LUGN OCH RO. Det tog bara drygt fyra veckor från inköp till färdigt resultat. Du kan alltid anlita mig om du vill få jobbbet gjort. Någon gång.

Tips om du, liksom jag, har svårt att få tiden att räcka till: ta alla chanser du får. Förra veckan gick jag efter ett släktkalas raka vägen ut i klänning. Ok, några gäster kanske var kvar. Men de tyckte bara att jag var charmigt bohemisk. Intalar jag mig själv.

Très chic.

Pallkragar – så här gjorde jag

Inköp. Förutom pallkragar köpte jag täckduk, häftpistol och – hör och häpna – fiberduk med resår! Hur underbart är inte detta? Inga fler klädnypor eller knutna hörn på fiberduken , *gör vågen*.

Dessutom köpte jag planteringsjord och kodgödsel för att förbättra jorden som jag redan har.

Förarbete. Hur tråkigt som helst, men förhoppningsvis har jag glädje av det längre fram. Rensade all mark på ogräs och jämnade ut och plattade till. Så att pallkragarna inte står och lutar än hit, än dit alltså.

Täckduk i pallkrage – hoppas den håller kirskålen borta. Vi lever på det lilla hoppet ett tag, tycker jag. Så får man åtminstone chansen att vara glad ända fram tills ”the shit hits the fan” så att säga.

Efter det satte jag fast täckduken med häftpistol inuti pallkragen. Det är inte det vackraste du har sett, men det syns ju inte när jorden kommer i. Tackar särskilt för det.

Det roliga till sist. Skyffla sedan i jord och gödsel och gå direkt vidare till självaste huvudattraktionen – att SÅ! Jag petade ner vad som helt magiskt nog kommer att bli rödbetor, sockerärtor, morötter, persiljerot, sallad och lök. Naturen är helt galen. Tänk att ett yttepyttefrö kan bli en knaprig morot, en hel tomatplanta eller ett frasigt salladshuvud. Äntligen trädgård, säger jag bara.

Och nu kan jag alltså andas ut, vattna och vänta. Det största tacket idag går för övrigt till min käre make som tog med sig trädgårdsninjorna till en lekplats nära oss. En nödvändig förutsättning, skulle man kunna säga.

Tomatplantorna får förresten stå inne ett tag till. Frostrisken är inte över, trots helgens fantastiska 18 grader i skuggan. Mitt i veckan som kommer finns risk för bara 2 grader nattetid och jag har lärt mig att det precis lika gärna kan innebära minusgrader, så vi behåller hängslena på ett tag till. Sedan ska jag sätta plantorna i den dubbla pallkragen längst bort till vänster, där jag också ska montera mitt miniväxthus.

Nästa grej. Om någon vecka ska jag nog sätta potatisen också. Men innan dess får jag förhoppningsvis hjälp men min vansinnigt stora rosenbuske. Har ringt en tjej som kan sin grej och som ska komma hit och kika på den. Här behöver jag verkligen all hjälp jag kan få. Har du erfarenhet av att klippa ner stora rosenbuskar så att de ändå håller formen? Den här ser ut som en jättebläckfisk ungefär.

Och du som undrar NÄR man ska hålla koll på nya inlägg här på bloggen, är fredagar och måndagar de säkraste korten. I början hann jag av olika anledningar med två inlägg i veckan, men nu är jag glad om det blir ETT. Herregud vart tar all tiden vägen? Jag vet, kirskålen. Den kan dra dit pepparn växer alltså.

Ha en fin vecka allihop!

 

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad 2 kommentarer

Har du inte heller hunnit peta ner dina fröer i jorden? Lugn.

Pratade med en hjälpsam kollega häromdagen, vars släkting är en fena på trädgård. Hon sade att det inte är någon idé att så på friland/pallkrage före vecka 19, här i odlingzon 1. Fröna ligger ändå bara där i jorden och väntar på att den ska bli fem grader varm. Praise the lord! Två veckor till godo! Äntligen synkas barnaårens dåliga planering med naturens makter. Det tar nämligen lite TID att rigga hela odlingsområdet med pallkragar när förutsättningarna är enligt nedan.

Pallkragar.
I söndags blev jag fångad av en ninja cirka var tredje minut.

Trevlig helg alla trädgådslovers!

Dagens andra inlägg: läs om mina alldeles för många tomatplantor och krångliga potatisar.

PS. Undrar du vad som är inslaget i fiberduk längs planket? Då kan du läsa det här inlägget, om mina primadonnor från Medelhavet.

Share and Enjoy !

0Shares
0 0