Publicerad den 2 kommentarer

Att koka soppa på en trädgård

Så här glad blev jag igår när jag äntligen fick feeling och kom igång med att dra upp grönsakerna. Sen blir blev jag lite trött. Och sen blev jag glad igen. När jag fick ÄTA lite alltså.

Det är nu allt ska tas om hand i trädgården, här i zon 1. Men, det går ju inte att knapra i sig några kilo grönsaker hur som helst, så det gäller att laga till något smart som passar att frysa in. Snart ska jag också lägga in rödbetor med pepparrot, men först ut är löken, potatisen och morötterna! Trumvirvel tack …

Det hela började med att jag i söndags drog upp alla gula lökar ur jorden och bokstavligt talat hängde dem på torksträcket. Vackert. En känsla av tillfredställelse infann sig direkt, som en påminnelse om varför jag gör det här. Att odla och skörda är en rikedom bortom kronor och ören – det är en länk till vårt ursprung som den som vill kan ta tag i och plocka upp, när som helst. Och så har jag egna upplevelser från barndomen som har präglat just mitt intresse av odling. Jag minns hur min farfar brukade spika upp lökknippen på det bruna träplanket vid köksingången därhemma, hur han tog upp potatis och kokade till middag. Så självklart och rutinerat. Det var nog där mitt intresse för att odla för självhushåll tog sin början. Men nog om mig, åter till mina lökar.

Nu ska de torka här i ett par veckor, sedan har vi lök så vi klarar oss över hösten och vintern. Beroende på hur fort vi tuggar i oss dem såklart.

Lök på tork.

När de gula godbitarna var evakuerade såg jag mig omkring i mitt odlingsområde. Och där stod också morötterna som packade sillar, nästan på väg att bli overdue de också. Och så hade jag ju en massa färska kryddor i miniväxthuset… För att inte tala om potatisen som jag i vanlig ordning odlat alltför storskaligt. Så mycket grönsaker, så lite tid!!! Men, så slog det mig att jag skulle kunna göra något av den här … ehm soppan … och när jag kikade i mitt favoritrecept stod det klart att jag hade nästan allt på listan utanför min egen dörr. Förutom matlagningsgrädden. Sällsynt ont om kor här, tyvärr.

Rosmarin, lök, persilja, morötter och timjan. Infällda  i bilden kunde inte närvara vid fototillfället. Citronen vill inte vara med alls.

Så, jag skred genast till verket och började tillaga en trädgårdssoppa. Receptet kom till efter en middag på Metro vid Möllan (Malmö) för cirka tretton år sedan. Jag smakade morotssoppa för första gången och var SÅLD.  Genast försökte jag återskapa receptet och det gick hyfsat!

Har du också fått feeling och behöver omvandla din trädgård till riktig mat? Här är receptet:

Morotssoppa, dubbel sats:

  • 2 gula lökar
  • 15 morötter
  • 4 potatisar
  • 2 liter grönsaksbuljong
  • 5 dl matlagningsgrädde.
  • Rejäla knippen rosmarin, persilja och timjan
  • En halv citron
  • Ingefära
  • Salt och peppar

Gör så här:

1. Skala rotfrukterna.

2. Koka dem mjuka i grönsaksbuljongen. Spara 1,5 liter buljong genom att hälla över den i en annan kastrull.

3. Hacka löken och stek den glasartad i smör under tiden. Lägg dem i kastrullen med rotfrukterna.

4. Mixa till en slät smet med handmixer.

5. Klipp i kryddorna, mixa lite till om du vill.

6. Häll i matlagningsgrädden och späd med lagom mängd buljong. Smaka av! Koka upp under omrörning.

7. Smaksätt salt, peppar, citron och/eller lite ingefära.

8. Servera gärna med créme fraiche och lite persilja på toppen.

Den perfekta morotssoppan. Minus créme fraichen då … fortfarande ingen ko alltså. Däremot hittade jag lite halloumi, som ju passar till allt, så den stekte jag upp och hade till.

Ha en fantastisk måndagskväll hörni!

Publicerad den Lämna en kommentar

Att hägna in en pallkrage som skydd mot Kalle kaniner

Inhägnad pallkrage - mot kaniner

Efter att varje dag ha kikat mot den bruna och händelsefattiga jorden kan jag äntligen konstatera att vitlöken har börjat spira med cirka en centimeter långa skott (heter det skott?). Och för er som undrar, så ja, pallkragen är extremt konstigt placerad. På snedden bredvid en liten vinbärsbuske, mitt i gräsmattan. Den stod så när vi köpte huset och jag hade tänkt flytta den, men sedan blev det så förbenat bråttom att få ner vitlökarna i jorden att jag liksom embracade denna minst sagt udda lösning. Jag var kanske lite lat också.

Hursomhelst tog idag modersinstinkten i mig överhanden när jag såg dessa näpna gröngölingar och jag förstod direkt att de ska BESKYDDAS till varje pris. Vi har ju nämligen en Kalle kanin som vaktar sitt revir här i trädgården. Jag skyndade därför till Högkvarter Plantagen för att köpa nät och spett (samt en del jag inte behövde) att tillverka en kaninbur av. En omvänd sådan alltså. Kaninerna ska i all önskvärdhet befinna sig UTANFÖR buren. Jag hade dock inte sett till Kalle på länge och hoppades att han kanske kommit på bättre tankar och flyttat till ett coolare kvarter, nu när han fått en barnfamilj på halsen. MEN, när jag svängde in på uppfarten såg jag hur han kom springande ut ur trädgården i full karriär. Jag visste det! När katten är borta osv. Jag pinnande naturligtvis bort till lökarna i barnkammaren och – tack gud – allt var lika orört och fridfullt som tidigare.

Nu kunde jag istället påbörja arbetet med att sätta upp skyddsnätet. Jag klippte till lagom storlek med en avbitartång och trädde sedan i pinnarna som jag satte ner i marken. Eventuellt ska jag häfta fast nätet i pallkragen också. Jag har hört att kaniner är listiga rackare.

Dessutom passade jag på att plantera ut den förgrodda vitlöken, som har riktigt hög blast nu, tillsammans med en rosmarinplanta. Jag köpte den på Ica i helgen och använde nästan all rosmarin i en gryta. Istället för att slänga det sista tänkte jag nu *trumvirvel och fanfarer* köra ännu ett test. Jag kallar det ”kan man plantera ut en skövlad Ica-rosmarin i slutet av mars och få den att samarbeta?”. Kanske blir detta ett fall för intensivt fjäsk från min sida, men med lite vårsol och kärlek ska den förhoppningsvis trivas här.

Hursomhelst. Nu kan jag sova gott inatt, är SÅ glad att nätet är på plats. Låt stå, säger jag bara. Och vad tror du, behöver jag lägga nät ovanpå också? Hur högt hoppar en kanin?

Stay tuned för mer. Nästa grej kommer förmodligen att handla om Bornholmsfikon och persikoträd. Det hoppas jag innerligt i alla fall.