Publicerad 2 kommentarer

Att koka soppa på en trädgård

Så här glad blev jag igår när jag äntligen fick feeling och kom igång med att dra upp grönsakerna. Sen blir blev jag lite trött. Och sen blev jag glad igen. När jag fick ÄTA lite alltså.

Det är nu allt ska tas om hand i trädgården, här i zon 1. Men, det går ju inte att knapra i sig några kilo grönsaker hur som helst, så det gäller att laga till något smart som passar att frysa in. Snart ska jag också lägga in rödbetor med pepparrot, men först ut är löken, potatisen och morötterna! Trumvirvel tack …

Det hela började med att jag i söndags drog upp alla gula lökar ur jorden och bokstavligt talat hängde dem på torksträcket. Vackert. En känsla av tillfredställelse infann sig direkt, som en påminnelse om varför jag gör det här. Att odla och skörda är en rikedom bortom kronor och ören – det är en länk till vårt ursprung som den som vill kan ta tag i och plocka upp, när som helst. Och så har jag egna upplevelser från barndomen som har präglat just mitt intresse av odling. Jag minns hur min farfar brukade spika upp lökknippen på det bruna träplanket vid köksingången därhemma, hur han tog upp potatis och kokade till middag. Så självklart och rutinerat. Det var nog där mitt intresse för att odla för självhushåll tog sin början. Men nog om mig, åter till mina lökar.

Nu ska de torka här i ett par veckor, sedan har vi lök så vi klarar oss över hösten och vintern. Beroende på hur fort vi tuggar i oss dem såklart.

Lök på tork.

När de gula godbitarna var evakuerade såg jag mig omkring i mitt odlingsområde. Och där stod också morötterna som packade sillar, nästan på väg att bli overdue de också. Och så hade jag ju en massa färska kryddor i miniväxthuset… För att inte tala om potatisen som jag i vanlig ordning odlat alltför storskaligt. Så mycket grönsaker, så lite tid!!! Men, så slog det mig att jag skulle kunna göra något av den här … ehm soppan … och när jag kikade i mitt favoritrecept stod det klart att jag hade nästan allt på listan utanför min egen dörr. Förutom matlagningsgrädden. Sällsynt ont om kor här, tyvärr.

Rosmarin, lök, persilja, morötter och timjan. Infällda  i bilden kunde inte närvara vid fototillfället. Citronen vill inte vara med alls.

Så, jag skred genast till verket och började tillaga en trädgårdssoppa. Receptet kom till efter en middag på Metro vid Möllan (Malmö) för cirka tretton år sedan. Jag smakade morotssoppa för första gången och var SÅLD.  Genast försökte jag återskapa receptet och det gick hyfsat!

Har du också fått feeling och behöver omvandla din trädgård till riktig mat? Här är receptet:

Morotssoppa, dubbel sats:

  • 2 gula lökar
  • 15 morötter
  • 4 potatisar
  • 2 liter grönsaksbuljong
  • 5 dl matlagningsgrädde.
  • Rejäla knippen rosmarin, persilja och timjan
  • En halv citron
  • Ingefära
  • Salt och peppar

Gör så här:

1. Skala rotfrukterna.

2. Koka dem mjuka i grönsaksbuljongen. Spara 1,5 liter buljong genom att hälla över den i en annan kastrull.

3. Hacka löken och stek den glasartad i smör under tiden. Lägg dem i kastrullen med rotfrukterna.

4. Mixa till en slät smet med handmixer.

5. Klipp i kryddorna, mixa lite till om du vill.

6. Häll i matlagningsgrädden och späd med lagom mängd buljong. Smaka av! Koka upp under omrörning.

7. Smaksätt salt, peppar, citron och/eller lite ingefära.

8. Servera gärna med créme fraiche och lite persilja på toppen.

Den perfekta morotssoppan. Minus créme fraichen då … fortfarande ingen ko alltså. Däremot hittade jag lite halloumi, som ju passar till allt, så den stekte jag upp och hade till.

Ha en fantastisk måndagskväll hörni!

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

En galenskap bara pallkragar och kirskål kan uppbåda

Helgen som passerade kan sammanfattas så här: studsmattekaos, sommarsol, odlingsdebut och kirskålspanik.

Ja, vi har helt sjukt mycket kirskål. Den verkar sakna alla rimliga gränser och jag blev kallsvettig igår när jag ställde mig i mitten av trädgården. Jag såg mig omkring och upplevde en sådan där hisnande känsla som jag förmodar kan infinna sig om man en dag skulle få se små gröna marsmänninskor invadera jorden. Som dessutom förökar sig genom celldelning. Den växer så snabbt den där kriskålen (pun intended) att jag knappt vågar vända ryggen till. Har nu börjat bekämpa den med mina bara händer och en rejäl spade. Sover med ett öga öppet.

Men, helgens största tilldragelse var ändå denna:

Pallkragarna är klara!

JAG HAR ÄNTLIGEN FÅTT SÅ FRÖERNA i LUGN OCH RO. Det tog bara drygt fyra veckor från inköp till färdigt resultat. Du kan alltid anlita mig om du vill få jobbbet gjort. Någon gång.

Tips om du, liksom jag, har svårt att få tiden att räcka till: ta alla chanser du får. Förra veckan gick jag efter ett släktkalas raka vägen ut i klänning. Ok, några gäster kanske var kvar. Men de tyckte bara att jag var charmigt bohemisk. Intalar jag mig själv.

Très chic.

Pallkragar – så här gjorde jag

Inköp. Förutom pallkragar köpte jag täckduk, häftpistol och – hör och häpna – fiberduk med resår! Hur underbart är inte detta? Inga fler klädnypor eller knutna hörn på fiberduken , *gör vågen*.

Dessutom köpte jag planteringsjord och kodgödsel för att förbättra jorden som jag redan har.

Förarbete. Hur tråkigt som helst, men förhoppningsvis har jag glädje av det längre fram. Rensade all mark på ogräs och jämnade ut och plattade till. Så att pallkragarna inte står och lutar än hit, än dit alltså.

Täckduk i pallkrage – hoppas den håller kirskålen borta. Vi lever på det lilla hoppet ett tag, tycker jag. Så får man åtminstone chansen att vara glad ända fram tills ”the shit hits the fan” så att säga.

Efter det satte jag fast täckduken med häftpistol inuti pallkragen. Det är inte det vackraste du har sett, men det syns ju inte när jorden kommer i. Tackar särskilt för det.

Det roliga till sist. Skyffla sedan i jord och gödsel och gå direkt vidare till självaste huvudattraktionen – att SÅ! Jag petade ner vad som helt magiskt nog kommer att bli rödbetor, sockerärtor, morötter, persiljerot, sallad och lök. Naturen är helt galen. Tänk att ett yttepyttefrö kan bli en knaprig morot, en hel tomatplanta eller ett frasigt salladshuvud. Äntligen trädgård, säger jag bara.

Och nu kan jag alltså andas ut, vattna och vänta. Det största tacket idag går för övrigt till min käre make som tog med sig trädgårdsninjorna till en lekplats nära oss. En nödvändig förutsättning, skulle man kunna säga.

Tomatplantorna får förresten stå inne ett tag till. Frostrisken är inte över, trots helgens fantastiska 18 grader i skuggan. Mitt i veckan som kommer finns risk för bara 2 grader nattetid och jag har lärt mig att det precis lika gärna kan innebära minusgrader, så vi behåller hängslena på ett tag till. Sedan ska jag sätta plantorna i den dubbla pallkragen längst bort till vänster, där jag också ska montera mitt miniväxthus.

Nästa grej. Om någon vecka ska jag nog sätta potatisen också. Men innan dess får jag förhoppningsvis hjälp men min vansinnigt stora rosenbuske. Har ringt en tjej som kan sin grej och som ska komma hit och kika på den. Här behöver jag verkligen all hjälp jag kan få. Har du erfarenhet av att klippa ner stora rosenbuskar så att de ändå håller formen? Den här ser ut som en jättebläckfisk ungefär.

Och du som undrar NÄR man ska hålla koll på nya inlägg här på bloggen, är fredagar och måndagar de säkraste korten. I början hann jag av olika anledningar med två inlägg i veckan, men nu är jag glad om det blir ETT. Herregud vart tar all tiden vägen? Jag vet, kirskålen. Den kan dra dit pepparn växer alltså.

Ha en fin vecka allihop!

 

Share and Enjoy !

0Shares
0 0