Publicerad 2 kommentarer

Att koka soppa på en trädgård

Så här glad blev jag igår när jag äntligen fick feeling och kom igång med att dra upp grönsakerna. Sen blir blev jag lite trött. Och sen blev jag glad igen. När jag fick ÄTA lite alltså.

Det är nu allt ska tas om hand i trädgården, här i zon 1. Men, det går ju inte att knapra i sig några kilo grönsaker hur som helst, så det gäller att laga till något smart som passar att frysa in. Snart ska jag också lägga in rödbetor med pepparrot, men först ut är löken, potatisen och morötterna! Trumvirvel tack …

Det hela började med att jag i söndags drog upp alla gula lökar ur jorden och bokstavligt talat hängde dem på torksträcket. Vackert. En känsla av tillfredställelse infann sig direkt, som en påminnelse om varför jag gör det här. Att odla och skörda är en rikedom bortom kronor och ören – det är en länk till vårt ursprung som den som vill kan ta tag i och plocka upp, när som helst. Och så har jag egna upplevelser från barndomen som har präglat just mitt intresse av odling. Jag minns hur min farfar brukade spika upp lökknippen på det bruna träplanket vid köksingången därhemma, hur han tog upp potatis och kokade till middag. Så självklart och rutinerat. Det var nog där mitt intresse för att odla för självhushåll tog sin början. Men nog om mig, åter till mina lökar.

Nu ska de torka här i ett par veckor, sedan har vi lök så vi klarar oss över hösten och vintern. Beroende på hur fort vi tuggar i oss dem såklart.

Lök på tork.

När de gula godbitarna var evakuerade såg jag mig omkring i mitt odlingsområde. Och där stod också morötterna som packade sillar, nästan på väg att bli overdue de också. Och så hade jag ju en massa färska kryddor i miniväxthuset… För att inte tala om potatisen som jag i vanlig ordning odlat alltför storskaligt. Så mycket grönsaker, så lite tid!!! Men, så slog det mig att jag skulle kunna göra något av den här … ehm soppan … och när jag kikade i mitt favoritrecept stod det klart att jag hade nästan allt på listan utanför min egen dörr. Förutom matlagningsgrädden. Sällsynt ont om kor här, tyvärr.

Rosmarin, lök, persilja, morötter och timjan. Infällda  i bilden kunde inte närvara vid fototillfället. Citronen vill inte vara med alls.

Så, jag skred genast till verket och började tillaga en trädgårdssoppa. Receptet kom till efter en middag på Metro vid Möllan (Malmö) för cirka tretton år sedan. Jag smakade morotssoppa för första gången och var SÅLD.  Genast försökte jag återskapa receptet och det gick hyfsat!

Har du också fått feeling och behöver omvandla din trädgård till riktig mat? Här är receptet:

Morotssoppa, dubbel sats:

  • 2 gula lökar
  • 15 morötter
  • 4 potatisar
  • 2 liter grönsaksbuljong
  • 5 dl matlagningsgrädde.
  • Rejäla knippen rosmarin, persilja och timjan
  • En halv citron
  • Ingefära
  • Salt och peppar

Gör så här:

1. Skala rotfrukterna.

2. Koka dem mjuka i grönsaksbuljongen. Spara 1,5 liter buljong genom att hälla över den i en annan kastrull.

3. Hacka löken och stek den glasartad i smör under tiden. Lägg dem i kastrullen med rotfrukterna.

4. Mixa till en slät smet med handmixer.

5. Klipp i kryddorna, mixa lite till om du vill.

6. Häll i matlagningsgrädden och späd med lagom mängd buljong. Smaka av! Koka upp under omrörning.

7. Smaksätt salt, peppar, citron och/eller lite ingefära.

8. Servera gärna med créme fraiche och lite persilja på toppen.

Den perfekta morotssoppan. Minus créme fraichen då … fortfarande ingen ko alltså. Däremot hittade jag lite halloumi, som ju passar till allt, så den stekte jag upp och hade till.

Ha en fantastisk måndagskväll hörni!

Share and Enjoy !

0Shares
0 0
Publicerad Lämna en kommentar

Trädgårdens välsignelser och förbannelser

Här händer det grejer! Den senaste veckans extrema sol och mitt flitiga och lite slitiga vattnande har gett resultat (inte har jag fått hjälp av vädrets makter i alla fall). Ta en kik på det senaste, vet jag. Och glöm inte att hålla ett extra öga på kirskålen just nu.

Lupiner och bergklint. Sommarkväll. Kan man önska sig mer? Jo …
… potatis! Det tog bara 1,5 vecka innan den tittade upp. Helt galet spännande.
Fru fikon mår finfint.
Min lilla fina, enda persika. Gödslade trädet lite extra häromdagen och kan inte sluta titta på den här raringen. Luden kärlek när den är som bäst.
Sockerärtorna mår bra! Väl inhägnade med spaljé och skydd mot kaninerna. Dessutom låter jag fiberduken hänga lite ovanför som solskydd. Allt by the book, om ni undrar.
Alltså den här löken … chilla lite säger jag bara, snart växer den ur fiberduken. Detta är för övrigt min femårings stora passion. Till min förfäran sliter han av duken varje dag efter dagis och ska TITTA PÅ LÖKARNA! Tur att de inte också har öron och känsliga nerver, så att säga.

Dagens tips – ta bort blommorna på kirskålen NU

I min – icke så ogräsfredade – zon 1, håller kirskålen på att ladda sina vapen. Med blommor. Gaaaah. Svettas. Igår kväll kutade jag runt likt en paranoid dubbelagent i trädgården och knipsade av varenda blomma som jag kunde se. De ska plockas bort innan blommorna slår ut. Det är nämligen så de små marsianerna sprider sig, förutom med sina långa rötter. Vissa tycker att jag ska göra pesto på dem eller till och med tycka om dem eftersom blommorna är så vackra. Ha ha hanhahaaaa säger jag bara. När man har så mycket som jag omfamnas ingenting. Dö kirskål, dö.

Strax – sista  anhalten för tomatplantorna!

Om några dagar ska jag plantera ut tomaterna. Åtta plantor som inte ska solskadas, torka ut, knäckas av vinden eller vakna på fel sida varannan onsdag eller så. Det är alls inte så enkelt med tomater som jag trodde … Håll alla era tummar tack!

 

PS. Alltid tacksamt att bara visa närbilder från trädgården. Då vare sig leksakskaos eller de fjorton sopsäckarna fyllda av kirskålsfanskapet kommer med. Hela mitt liv borde upplevas i närbilder inser jag nu. Förutom jag själv då möjligen, ehm.

Share and Enjoy !

0Shares
0 0