Publicerad den Lämna en kommentar

Trädgårdens välsignelser och förbannelser

Här händer det grejer! Den senaste veckans extrema sol och mitt flitiga och lite slitiga vattnande har gett resultat (inte har jag fått hjälp av vädrets makter i alla fall). Ta en kik på det senaste, vet jag. Och glöm inte att hålla ett extra öga på kirskålen just nu.

Lupiner och bergklint. Sommarkväll. Kan man önska sig mer? Jo …
… potatis! Det tog bara 1,5 vecka innan den tittade upp. Helt galet spännande.
Fru fikon mår finfint.
Min lilla fina, enda persika. Gödslade trädet lite extra häromdagen och kan inte sluta titta på den här raringen. Luden kärlek när den är som bäst.
Sockerärtorna mår bra! Väl inhägnade med spaljé och skydd mot kaninerna. Dessutom låter jag fiberduken hänga lite ovanför som solskydd. Allt by the book, om ni undrar.
Alltså den här löken … chilla lite säger jag bara, snart växer den ur fiberduken. Detta är för övrigt min femårings stora passion. Till min förfäran sliter han av duken varje dag efter dagis och ska TITTA PÅ LÖKARNA! Tur att de inte också har öron och känsliga nerver, så att säga.

Dagens tips – ta bort blommorna på kirskålen NU

I min – icke så ogräsfredade – zon 1, håller kirskålen på att ladda sina vapen. Med blommor. Gaaaah. Svettas. Igår kväll kutade jag runt likt en paranoid dubbelagent i trädgården och knipsade av varenda blomma som jag kunde se. De ska plockas bort innan blommorna slår ut. Det är nämligen så de små marsianerna sprider sig, förutom med sina långa rötter. Vissa tycker att jag ska göra pesto på dem eller till och med tycka om dem eftersom blommorna är så vackra. Ha ha hanhahaaaa säger jag bara. När man har så mycket som jag omfamnas ingenting. Dö kirskål, dö.

Strax – sista  anhalten för tomatplantorna!

Om några dagar ska jag plantera ut tomaterna. Åtta plantor som inte ska solskadas, torka ut, knäckas av vinden eller vakna på fel sida varannan onsdag eller så. Det är alls inte så enkelt med tomater som jag trodde … Håll alla era tummar tack!

 

PS. Alltid tacksamt att bara visa närbilder från trädgården. Då vare sig leksakskaos eller de fjorton sopsäckarna fyllda av kirskålsfanskapet kommer med. Hela mitt liv borde upplevas i närbilder inser jag nu. Förutom jag själv då möjligen, ehm.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *